Jag tror verkligen innerligt att vi har förberett våran lilla tjej här hemma på de bästa sätt som vi bara kan. Att lillasyster ska komma till världen! Kan ni kanske slänga in något tips själva om hur ni har gjort?
Varje dag så sitter jag här som ett litet fån när vi kommit hem från dagis med en av hennes dockor i famnen! Jag förklarar att när en liten bebis är ledsen så behöver den tröstas av mamma. Men att Wilja jätte gärna får hjälpa till! Då kommer hon och lägger på filten & hämtar sin egna katt och lägger brevid. Och där kan jag sitta med den där lilla dockan en kvart-20 min åt gången vid tutten, så hon bara ska SE att det faktiskt är så det kommer att bli.
Och det är inga problem! Har även tagit ner tröjan lite. (Eftersom wilja har ammat så pass länge, så har jag velat att hon ska se att det inte är hennes tuttar längre, utan att dom nu ska ge mat åt lillasyster!) tyck vad som, men hon ammade faktiskt till 17 månader nattetid. Och ni hör själva, de är inte allt för längesen hon slutade. Men inte en min, hon bekymrar sig inte alls över det.
När jag säger till Wilja: Nu är bebisen hungrig och skriker! Vad ska man göra då?
Då kommer hon fram och lämnar bebisen och sen säger hon: *lillasysters namn och äta*, sen sätter hon sig oftast brevid med en egen filt. Det har blivit som en liten 'nervarvningsstund' för oss.
Hon pratar ju med lillasyster i magen varje dag! Även om hon inte riktigt FÖRSTÅR vad som kommer att hända, så känner jag att vi inte kan göra så mycket mer än att prata om det varje dag. Förklara för henne att mamma kommer mata bebisen, och att bebisen kan skrika & vara ledsen! Men att man inte får vara elak mot bebisen.
Det oroar jag mig inte alls för! Wilja har aldrig någonsin varken slagit till, bitit, eller puttat ett annat barn! hon är verkligen snäll. Så de bekymrar jag mig inte för, MEN! Jag bekymrar mig för en trots. Där hon blir jätte arg på mig! För att JAG inte är med henne, och att jag måste vara någon annans.
Hon har aldrig visat tendens på svartsjuka hittils! Varken när jag eller Linus hållt i ett annat barn. Och de kan vara i längre stunder, men hon får sitta brevid. Efter en stund räcker de, sen går hon och leker med sitt. Sen är de SJÄLVKLART att det blir annorlunda när det är på hemmaplan.
Men vi ska försöka hålla oss till att när Linus kommer hem från jobbet, så ska jag försöka vara så mycket jag kan med Wilja! Att gå ut en sväng med BARA henne, så hon får känna att jag också BARA är hennes Mamma! Att få den där lilla egna tiden, även om den kanske bara är 20 minuter lång.
Att sätta mig ner i hennes rum själv med henne och bygga med lego, eller läsa lite böcker. Och att Pappa är med lillasyster! DÄRFÖR så ska vi försöka få henne att ta flaska rätt skapligt, vill självklart pumpa & amma det viktigaste. Men jag vill INTE bli lika fast som jag blev med Wilja när jag även har henne att ta hand om! Samt att Linus ska få en stark relation redan från början.
Han ska kunna trösta precis lika mycket som jag!
DÄR ska jag vara glad över hans jobbtider, att han är hemma till 16 varje dag & ledig helger! Passar utmärkt, och de innebär att jag kommer få mycket hjälp här hemma med två barn.
Har ni några tips om vad jag kan förbättra, eller hur jag kan förbereda mer?
