Hjärtljud: 125 (Sist 130)
Blodtryck: 125/80
Järnvärde: 112 (Sist 111)
SF-Mått: 37(!!) (Sist vecka 38+0 36)
Huvudläge: Fixerat

Efter kontrollen så visade de sig tack och lov att de bara är dumma herr sjuka som kommit och invarderat min kropp! Gick även igenom vad dom hade skickat från akademiska!
Tydligen så har jag en buktande vattenhinna, och är öppen 3 cm i omkrets! Men har 2 cm kvar av tappen. De gjorde mig inte speciellt klokare! Men DÄRAV blödningen. Kunde dom bara inte förklarat de på plats? Känner mig lättad efter kontrollen, och jag har verkligen jordens bästa barnmorska!
Nu ligger jag i sängen, och ska sova. Vila! Sen väntar jag på samtal till efter 14, hoppas hoppas hoppas.

Efter sex timmar på Akademiska så är vi återigen hemma, utan ordentligt svar! Vilket gör mig tokig.
Barnmorskan vi träffade på igår, vill jag strypa lite lätt må jag säga. Kom in på undersökning vid klockan 13.00, och läkaren kunde inte konstatera om det var vattenavgång eller inte. Hon såg ingenting, men bindan va både 'blöt & färgad. Fick en ny binda, och skulle gå omkring med den fram tills nästa undersökning vid 16.00 då jag skulle få träffa en annan läkare!
En igångsättning kan ju inte ske om vattnet inte gått, vilket jag självklart förstått. Tappen va mjuk och redo, men inte öppen! Efter det andra besöket så är dom fortfarande lika osäkra på vad de är som hände igår! Varför jag blödde så som jag gjorde. Lillan har nu iallafall fixerat sig! (en positiv sak!) Bindan var återigen blöt, och färgad. Men vattnet tros inte ha gått! Fin mängd fostervatten kring liten, vilket glädjer mig. Men nu har dom varit inne och grävt i mig x antal gånger med dessa sterila verktyg! och jag är helt öm. Känner mig bara gråtfärdig, och varför de kom så mycket blod och VART ifrån vet ingen!

Känner mig rätt runtskickad, och är fortfarande lika orolig! Om inte värre, vad var de som hände?
Som Linus sa, man känner sig rätt låg.. Som om något har hänt, fast ändå inte! Det viktigaste är att skruttan mår bra, och det gör hon ju. Men man hamnade i någon slags chock igår, och sen fick den barnmorskan oss att verkligen bli förberedda på igångsättning!

Nu är vi hemma, i väntan på värkar! Och börjar jag blöda igen måste vi åka tillbaka till uppsala.
Känner mig bara låg, inte ledsen! Är jätte glad, samtidigt så har väl allt som hänt lagt sig och jag är tröttare än någonsin just nu. Tänker bara på om något kommer hända! vi har ändå en TIMMA in till uppsala! Och i detta väder? då tar de sin tid. Tänk om, tänk om. Så går mina tankar nu! Sammandragningar som inte blir bättre eller sämre, nu är det verkligen bara att ta de lugnt.

Vill tacka till er alla som lämnat så fina kommentarer! Känner att jag ska svara på dom så snart jag orkar, men ikväll så blir det bara soffläge och en massa ompyssel. Ledsen Patricia!

Igår vid klockan 22 så fick jag ett sms av min svärmor, där frågade hon hur läget va! och om hon kunde åka iväg idag på förmiddagen. Jajjemen, inga konstigheter skrev jag tillbaka! 10 minuter senare när vi ligger i sängen så känner jag hur de bara blir alldeles blött och de bara rinner från mig! - där gick vattnet fick jag i tanken. Men när jag kollar ner, så ser jag att det är rött, och inte vatten! Det bara rann blod ur mig! Kände hur allt bara försvann och en klump kom i magen. Sprang till toaletten, där fortsatte det att rinna! Skakade, linus står brevid med mobilen och ringer till förlossningen! Ombedda att ringa ambulans på en gång, men eftersom det var totalt snökaos så bestämde vi att det tar längre tid för dom att hämta oss i bålsta och tillbaka till Uppsala! Så vi satte oss i bilen såfort Gunilla kom hit.

Väl framme så är jag skärrad, och under hela bilresan så fanns de hemska tankarna, att något riktigt fel hade hänt. Såhär ska det inte va! De förbjudna började bara snurra, och där släppte den första chocken och tårarna bara rann! Linus va lika rädd han, men fokuserade på att inte köra av vägen! Va isbana hela vägen till uppsala och snön bara vräkte ner!

När jag kom in så va alla förberedda, de rann inte längre! Utan de kom lite blod vid sammandragningarna som kom, men inte som 'locket' som släppte här hemma.
På med CTG, och där hör vi de ljuvligaste i hela världen! Lilla skruttans hjärta tickade på så fint! Och mina sammandragningar va täta, men gick inte upp över 60 på skalan. Så helt under kontroll!

Stannade kvar i 2 timmar för kontroll, precis innan vi fick åka hem så kommer en barnmorska in och säger att vi får ett rum om vi vill. För det va antagligen vattenavgång! Men medans så brast ett blodkärl, därav den kraftiga blödningen! Där stod vi, helt stumma! skratta eller gråta efter allt som hänt?
Men eftersom jag inte hade några värkar så ville vi hem till Wilja och ordna det sista! Lämnade henne i chock, och allt blev så fel.

Så nu vid 13 så ska vi på bedömning, om det blir igångsättning eller inte!

Dessa tankar som for, denna rädsla.. Det är de absolut värsta jag känt i hela mitt liv! Jag har aldrig varit så uppgiven, så förstörd. När all kontroll bara försvinner från dig, och allt du kan göra är att: hoppas! Hoppas att allting fortfarande är bra, att fortfarande få höra de där lilla hjärtat. Eller känna dessa sparkar! Min lilla flicka, jag älskar dig så! Har aldrig hållt dig i min famn, men du finns i mig! Och är en av de största delarna av mig♥

Barnet

Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.

Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

Mamma

Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 veckor+0 dagar till 41 veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer att vara vaken i ett dygn kring förlossningen.

Pappa/partner

Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

Egna tankar:
Huh! kan inte ens tänka klart, trodde de skulle ha dragit igång så som jag känt de sista dagarna. Förvärkarna blir varken bättre eller sämre, dom håller sig på en jämn nivå! (inte alls som den natten häromdagen). Utan mest en molande mensvärk har jag! Strålningarna på insida lår har jag fortfarande, antagligen för hon ligger så långt ner.
Nu börjar de kännas lite som: skitsamma! är ju en rutinerad övergångsmamma^^, 11 dagar med Wilja! så ska inte hänga läpp nu, lillan kommer när hon är redo. Men ska inte säga att vi INTE längtar! :D
De är ju så man håller på att bli knäpp såhär dagarna innan.
Man vill ju så gärna veta vem den lilla är som bott i magen i 9 månader ÄR! KOM UUUUUT ♥
Och nu börjar överstrykningarna av BF-listan! Ni som gissade på en alla hjärtans bebis, gissade HEELT fel.

Igår så gick jag och la mig vid 23, vid 01.10 gav jag verkligen upp!
Jag hade sånna förbannade förvärkar, men visste inte hur det skulle kännas! Eftersom jag aldrig haft de innan så började jag självklart bli orolig. Gjorde iordning en kopp te, men sammandragningarna blev bara värre och nu började dom göra lite smått ont.

02.20 så ställde jag mig i duschen! De hjälpte för stunden, i ca 30 minuter blev de lugnt och de där trycket började försvinna!

03.05 så trodde jag verkligen att hon skulle komma! Va så nära på att väcka Linus, då gick jag omkring här hemma och kunde varken sitta eller stå! Ni vet när man börjar svettas mellan sammandragningarna, när hela kroppen lixom är varm och man är lite anfådd! Så gick jag runt, och då TRODDE jag verkligen att allt skulle gå med rasande fart och började bli lite orolig! La mig ner igen.

03.40 så började allt lugna ner sig! Sammandragningarna som kommit var 8-5 minut började komma mer sällan.

04.10 kollade jag senast på klockan! Då kändes allting okej ändå.

Hur fan kan de va såhär? De gjorde inte ONT ONT som värkar! (de sägs ju att man vet skillnaden). Men hur länge ska kroppen förbereda sig innan? Är ju som sagt inte ALLS van av att ha ont innan!
Blev fan tokig inatt.

Lilla lillasyster som spelar sin mamma fnatt!♥

Barn:
Vid den här tiden brukar de vara lite lugnare i magen. Det är inte bara trångt, barnet sover mer då de tar på krafterna att växa och utvecklas. Dessutom samlar barnet energi inför kommande födsel. Socer du oroligt och vaknar ofta? Vila under dagen. Tänk tanken att det är en förberedelse för kommande amningsperiod där du kommer nattamma flera gånger den första tiden. Du träffar din barnmorska varje vecka. Hon kontrollerar noga barnets läge och hur der sjunker ner i bäckenet.

Mamma:
Din kropp är snart redo att föda, livmoderhalsen mjukas upp och du vet vid det här laget hur förlossningen kan starta. många kvinnor upplever att de inte riktigt känner igen sig under de här sista veckorna. Det är helt normalt om du känner dig labil och svänger mer i humöret. Kanske är du inåtvänd, blir lättare irriterad och upplever att du inte får någonting alls gjort. Andra får en plötslig energi och en lust att städa. Det är inte ovanligt att höggravida kvinnor sätter igång med storstädning av huset, med ett storbak eller med att laga massor av mat inför kommande behov. Vi "boar" och ser vårt hem som ett led i förberedelserna inför barnets ankomst.

Egna tankar:
åh ja underbara ni.. ni har hört mitt gnäll, ni vet att jag har ont! Ni vet att vi längtar, behöver inte säga så mycket mer! försöker bara att njuta av tiden som är kvar, allt från imorgon till om 4 veckor. Ingen som vet! Men lillasyster är verkligen efterlängtad till tusen♥

Efter dagens besök hos barnmorskan så fick jag allt från gråta till att skratta! Är verkligen ett känslomonster & en riktig bitterfitta nu. Ingenting känns roligt, jag är trött! så inihelvete trött, och jag har fruktansvärt ont i händerna, det värker nu hela dagarna & inte bara på nätterna.

Värdena såg iallafall jätte bra ut!♥ Lillan va lite sur i magen idag, sparkade och buffade såfort gunilla skulle höra efter hjärtljuden & mäta magen! idag ville hon inte alls sammarbeta. Men efter en stund så!
Magen mätte 1 cm mindre än förra veckan! Kan ha o göra med att hon kanske sjunkit en del, eller att den andra barnmorskan & Gunilla mätte olika! De syntes på kurvan iallafall, hack ner, plant hack upp, hack ned igen! Men nu ligger jag iallafall på min normala kurva, en liten dipp bara.

Järnvärdet har ökat tack gode gud! så som jag kämpat på med tabletterna trots ena dagen as hård i magen, till andra då allt rasar ut.. till den tredje, då allt är helt stopp! Men de är du lilla värd.

Jag fick även tala med sjukgymnasten idag efter att barnmorskan bröt ut i OJ, så svullna händer du har!
Och jag tog upp detta med problemen, att jag numera känner av värk under dagtid, och inte bara nattetid. Att domningarna i fingerspetsarna inte försvinner, utan de finns där hela tiden! att jag nu inte kan skära i maten, har ingen kraft i högerhand etc.
Så nu har jag fått stödskena att ha under nattetid då de är som värst! Alvedon under dagtid.. finns ingenting man kan göra åt de! och smärtan varierar från dag till dag.

VILA... VILA... VILA... VILA va rådet! hur i tusan ska jag hinna med det? :/

För övrigt så kunde vi inte kolla tappen idag! för är de en eventuell sippring som är på G så FÅR dom inte kolla! Då måste vi in till förlossningen och be dom kika på hur tappen ser ut, eller om de är fostervatten som läcker. Så inte de blir någon inflamation! Men med största sannolikhet så är det bara ökad mängd av flytningar vilket är väldigt normalt såhär i slutet! så misstänker jag att de är något annat så ska vi åka in :) annars ska jag vänta tills nästa Fredag för att se om de blivit skillnad i mängd.

Idag blir det lite ändring! Ska till BM idag istället för imorgon, idag är de också bara 14 DAGAR kvar till BF ♥ Känns som magen inte gör annat än & sjunker nedåt heller! och DET känns mellan benen må jag säga. Sen sitter jag och tänker såhär: Med Wilja va jag nästan gravid i en HEL månad till från och med nu! Och nu i skrivande stund förstår jag inte hur jag eller min kropp ska orka med de, ifall det blir så denna gång också. Jag kommer verkligen att gå av, inuti & utanpå!

Ska till barnmorskan och kolla upp de som lixom är väldigt blött ...
Flytningar har börjat komma, och det i massor! vattniga, och helt utan lukt? Jaja, ni som är känsliga håll för ögonen! Här skriver jag vad jag vill. Så ska kolla om de hänt något där inne, eller jag ska försöka få min barnmorska att göra de iallafall.

HÅLL FÖR TUMMARNA ATT JÄRNVÄRDET HAR ÖKAT FRÅN 100.... Vill inte få de genom armen! "/
Nä nu är de på med kläderna och iväg till förskolan och lämna de hoppande lilla trollet här hemma!