Jesus! Ja, som bilden ovan. Jag fick lov och sätta mig tillslut.... ;) Nu börjar den rara lilla kulan man har på magen säga: Stop Patricia! Jag tänker faktiskt inte sammarbeta sålänge til.
När hjärtat kom hem så lagade vi lite köttfärssås & spagetti! kollade på en film! Ja, ni hörde rätt^^, en film bara SÅDÄR på eftermiddagen! kommer inte ens ihåg sist de hände.

När Linus drog på möte så skulle jag bara lägga mig i sängen o 'vila' lite, jo! visst. Vaknade när han kom innanför dörren vid 19.30, så har fått sova nästan i två timmar och kände att de verkligen behövdes! Nu har vi precis varit och handlat lite gott, MUNKAR åt folket! Glass, och lite mer spännande bara till oss♥

Jäsning pågår.... ;)

Vi tog tåget och åkte in mot Stockholm där syster och systerdotter skulle inväntas :) hann in på h&m och köpte ett presentkort och örhängen till Moa! Så glad hon blev! Strosa omkring lite, hitta en kofta och mössor åt mina fina flickor! Blev lite gott och blandat, efter en massa spring i butikerna för Moa så hittade hon flera kassar! Åt lite buffé och sprang i lite flera butiker! :) bestämde mig för att följa med syster hem! Så ikväll har vi bakat årets första lussebullar :D oh så gott de är.... Wilja har busat omkring & lekt med barnen! Och jag ordnade till systers naglar, kul att hon blev så nöjd! :D om jag ska vara ärlig så ligger jag redan brevid Wilja i sängen! Helt död är jag. Innan barnen somnade så satt alla och titta på lillasyster som levde loppan i magen då hela den for åt alla håll & kanter.

En jätte mysig kväll, och gonatt säger vi till pappa Linus! Vi älskar dig <3 Wilja sprang omkring här förvirrat och letade efter honom när hon sen kom fram o sa: borta?!

Detta inlägg kommer bli långt, och rätt känslosamt för mig att skriva! När jag var 14 år så satt min mamma och skrev ett brev till mig, ett brev som jag skulle ha fått för snart 8 år sedan. Men ett brev som kom bort, och som hittades igen för någon vecka sedan. Ett brev som jag fick idag!

Jag grät, och mamma grät. Det va nog bra att jag aldrig fick de då, för jag hade aldrig förstått. Jag kommer skriva ner med hennes ord, och är det fel i texten så får ni ha förståelse. Hon hade vid denna tid precis lärt sig skriva på svenska!

Hej älskling!
I mina värsta tankar så trodde jag aldrig att jag nångång i livet att mitt egna barn behövde säga till mig "DRA ÅT HELVETE!" det gör nu så ont så jag inte kan beskriva detta. Jag bar dig, jag tog hand om dig hur mycket jag kunde.. Jag kunde ge mitt liv för dig! Och det kan jag nu. Tyvärr så finns det saker som jag ännu inte kan prata med dig om, för mig är du fortfarande bara ett barn. Ett barn som tvingats mogna alldeles för tidigt, därför att du själv var tvungen att överleva. Jag är inte arg på dig, jag är arg på mig själv. Det är vårat fel, mitt och pappas. Våran skilsmässa och vårat krig, inte ditt min dotter. Det är vårat fel att du är som du är idag, det är din instinkt du bär på till överlevnad. Du har rätt att bli arg, du har rätt att känna ilska, men du har inte rätt att hata mig. Jag kan bara hoppas att det kommer en dag du förstår mig! Det är så mycket som jag vill säga till dig, men du vet att jag inte kan så bra skriva på svenska. Jag är rädd att du kommer skratta hur mycket fel jag skriver. Jag är inte svensk, men det är du! Och ibland skrämmer det mig..

Det jag har med ***** det blev jag tvingad till, och jag trodde att du förstod vilken situation jag har hamnat i. Mina val var att - va ihop med pappa igen, eller flytta tillbaka till ***** igen. Jag kunde inte välja de första, med respekten som jag har för din Pappa. En gång i tiden så var vi lyckliga tillsammans, jag älskade honom, vi fick en underbar dotter tillsammans.

Jag kunde inte ljuga för honom att jag var redo igen för ett nytt förhållande, och att jag kommer älska honom lika mycket som jag gjorde förut. Jag trodde att han skulle uppskatta det, att jag var ärlig. Och om han gav mig lite mera tid så kanske det skulle gå.

Därför valde jag de andra altenativet.
Här behöver jag inte ljuga, det är som det är.. Jag kan försöka leva tills jag kan stå på mina egna ben, men det kostar dig vill jag lova. Det har kostat mig dig, mitt barn. Jag jobbar, jag pluggar, jag är nästan aldrig hemma! Jag har inget riktigt hem..

Jag önskar och hoppas att du en dag blir stor och förstår, och kanske kan förlåta. Jag vet att du inte har det lätt, och att de dig lida gör att mitt hjärta brister. Och de gör att jag mår ännu sämre, du känner ilska och du just nu hatar mig.

Om vi bodde i polen hade det aldrig behövt att bli såhär. Där har jag hela min familj som kunnat stötta och hjälpa oss. Men här är jag helt ensam.. Det är bara jag själv som kan kämpa, det är bara jag som kan betala mina räkningar, och maten på bordet. Det kommer komma en dag då jag inte bara kan ge er kärlek, utan den dagen jag kan ge er mat på bordet om dagarna..

Jag älskar dig väldigt mycket och jag saknar dig! Jag tänker på dig varje dag och jag undrar vart du är.. Jag kan bara hoppas att jag en dag finner dog tillbaka, och vinner ditt lilla hjärta igen. Även bara för en dag!

Puss och kram, din mamma.
En dikt till dig:

"du har tappat dina ord och din papperslapp, du barfota barn i livet. Så sitter du och gråter på handlarens trapp så övergivet. Vad bar det för ord? - var det långt eller kort? Var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu - dröm dig nu bort du barfotabarn i livet."

Jag älskar dig!

Efter ett samtal med Mamma så bestämde jag mig snabbt för att sätta lite fart i baken och hoppa in i duschen. Packa en liten väska till mig & Wilja, och nu sitter vi på tåget som ska ta oss till Gnesta! :D fick en liten mammalängtan, så här är vi. Farmor Gunilla va så snäll och hämtade upp oss utanför och körde ner oss till tåget så vi slapp gå den långa vägen. Wilja va så trött, men försökte hålla henne vaken sålänge jag bara kunde! Så jag hoppas att hon sover till Karlberg iallafall så resan inte blir mer än en timma för henne. Sen får vi se om jag åker hem imorgon eller stannar tills på onsdag :) ska ringa till förskolan och meddela att Wilja inte kommer imorgon också. Nu får vi se vart dagen tar oss nånstans!

Anonym om - En mamma som är fruktansvärt stolt:
Hej :)
Tänkte bara skriva några rader då jag har läst din blogg sen starten, men aldrig kommenterat.
Jag bor också i Bålsta och jobbar som timvikarier på olika förskolor. Så en dag förra veckan jobbade jag på Backsippan och fick då se att Wilja går där.
Nu till saken: Du har en otroligt fin och snäll dotter. Hon känns äldre än vad hon är, det tänkte jag på när jag satt ocg "degade" med ett par barn. Jag fick sitta och göra "korv med bröd" i lera till alla barn utom Wilja, för hon försökte verkligen själv! Istället för att gnälla och säga att jag skulle göra så försökte HON. Den minsta vid bordet! Jag blev imponerad :) Och hon var så snäll mot allt och alla.
Förstår att du är stolt, för det borde du vara! :)

Sitter här och läser igenom och kan ingenting annat än o le! Att hon har hamnat på en förbaskat bra förskola, och har bra pedagoger är jag glad för. Men att dom tar in vikarier som är minst lika duktiga glädjer mig! Va roligt att du hamnade just på hennes avdelning, men va chockad du måste blivit att där är Wilja! :D de du säger känner jag igen, och de får jag höra ofta. Wilja är verkligen stor för att vara så liten, men glömmer de ibland! Och de märks när man träffar barn i samma ålder. Det är imponerande att barn kan vara så olika! Precis så som det ska vara, alla har sin takt.

Oavsett hur hon är, tidig eller sen de skulle inte spela någon roll. Hon är den hon är, och man kan inte jämföra något annat barn med ett annat! Men att hon är SNÄLL mot andra barn, de tackar jag gudarna för! Aldrig har jag sett henne puttats, bitit någon annan eller är elak. Aldrig: MIN! Utan hon delar med sig. Vi har jobbat mycket på de här hemma, och klart att de kan komma perioder. Men i överlag mot andra så är hon en fantastisk liten tjej!

Tack så mycket för att du lämnade din kommentar, den gjorde verkligen hela min dag! Hoppas vi ses nångång på förskolan :)

Massa Kramar.

Nu åker jag och lillasyster iväg för att hämta hem den stora prinsessan! Sammandragningarna har busat hela dagen och varje rörelse som jag tar så kommer dom. Fy bööövelen! Sluta bråkas. Har iallafall inhandlat en skit snygg overall idag till skruttan. Blev först en från didriksson, men bytte efter att vi varit på intersport och såg deras från Attitude tror jag de heter? Upp till 10000 vatten, och sen köpte vi även tillhörande vantar. Nu kommer hon inte bara vara torr & varm i vinter, utan en riktig snygging också! :D men fy... Så orimligt dyrt de är med overaller! Jesus amalia. Över 1000 kr för overaller, hur mycket tyg lixom?!

Efter att ha börjar läst en tråd på facebook på morgonen så fick jag senare ett givande samtal.
Där jag har lärt mig, att mammor som sitter och läser min blogg pratar om mig när inte jag är med? gottar sig i saker ni inte har en aning om. Och återigen! Tack, där fick jag det bevisat för mig. Varför jag inte blandar mig in i mammaträffar eller liknande. Mer skvallrande kärringar finns ju inte! herregud, har man inget annat att tala om?
Stort suck säger jag bara.

Sen sitta här dag in & dag ut och lämna 'snälla' kommentarer? hallå! Ansträng er inte om ni inte gillar mig :)
Puss.

S u c k . . .
Jag älskar dig Wilja, jag älskar dig Wilja, jag älskar dig Wilja.... ♥

Sitter nu på tåget och det känns som himlen har lättats.. Känner mig lätt, känner mig inte längre bitter. Jag är inte arg, inte ledsen.. För i all denna soppa så vet vi om vem som har rätt & inte. Bara jag har det på mitt samvete, och du själv. Det är det viktigaste! Jag har bara en fundering. Något som jag inte kan släppa, varför? Och vad får man ut av detta? Mår man bra själv som gör såhär? Vad har du vunnit? Enligt mig, absolut ingenting. Säger bara hur långt man kan gå av ilska och avundsjuka!

Efter en mysig lunch med mamma så är jag nu påväg hem till mina hjärtan. Längtar så förbaskat efter att få borra in ansiktet i älsklingens famn! Vad skulle jag ha gjort utan dig? All styrka du ger mig, allt pepp. Att du är den du är för oss! Så tacksam över att jag får vara lycklig med dig.

Hoppas att de har gått bra för gumman på förskolan idag, en lång dag! Bloggar sen när jag kommer hem. Är helt matt, tom men lättad. Att bara få prata! Att det kan ge en så mycket?

Och vet ni! Jag kan också, jag ska bara ta steget och verkligen våga. Jag blir inte svagare, bara starkare av alla motgångar! Jag är fortfarande så ung, är bara och känner med tårna på livet som skall komma.

Wilja har varit så duktig hela dagen, snäll som ett lamm på tåget, satt fint i sätet! Inge bråk, fick vänta 40 minuter på södra också. Inte ett enda gnäll! Mamma/mommo kom och mötte oss vid tåget, gick och handlade lite. Släppte ut all ilska och spydde lite galla! Plötsligt kändes det bättre. Väl hemma hos Mommo så fick Wilja ett eget lego! Så glad hon blev, de bästa va ändå hennes nya 'Lalla' (docka) på Polska! :) hon bär den, bäddar den, pussar på den! Åt middag och Wilja fick bada med mormor! Sen blev det en promenad upp till Pappa och Wilja sover så gott i sängen och jag har en släng av hemlängtan.

Imorgon blir det fullt upp! Wilja ska till pappa, vi ska hinna med BVC för mätning/vägning. Var oförskämt längesen!! Sen så ska jag till kommunen, vidare till banken! Sen skriva i och skicka flera blanketter hit & dit, sen ladda nya krafter för ett möte på Tisdag! :/ hem och ladda nya krafter hos hjärtat först.

Nu säger jag godnatt vid halvtio, är helt slut efter idag. Hoppas ni har haft en trevligare dag!

Är så tacksam för över dom som finns hos mig i allt detta. Jag älskar er alla!

Morgonen började fint, men slutade lite panikartat efter ett samtal.. Så hoppade in i duschen och hämtade Wilja från dagis! (som för övrigt har limmat fast sina små löv så fint på pappret) <3 sen så SPRANG vi ner till bussen, bussen kom. Men fick inte åka med då de redan stod en vagn där inne, så fick snällt vänta på nästa och jag missade anslutningståget. Kul! Så får vänta en timma extra nu för att kunna åka ner till Gnesta.. Idag så ska jag fixa papper, skicka papper och vara med Mamma.

Blir fortfarande så chockad över att någon såkallad 'vän' har kunnat gjort så en hel familj sätts i skiten. Du ska bara veta hur mycket du orsakat! Du drevs av ilska på mig, av vilken anledning? Men tyvärr så tänkte du inte längre att detta drabbat alla, och inte bara mig.

Tänker inte säga att jag önskar dig likadant, för huvudsaken är att jag vet! Och vi vet. Att ni är ett enda stort skämt! Och inte värda att lägga någon energi på.

Ush säger jag bara, ush!