Jag kommer ta det här från början nu. Hur hela den här karusellen började, hur Wilja kom till. Hur mina tankar va DÅ hur mina tankar är nu! Hur mkt äldre jag har blivit på ETT år, hur våran resa ser ut. Och vad mitt mål är!

Jag har många nya läsare som frågar och undrar, och nu kommer jag skriva ett inlägg som kortfattar vem jag är, vem Wilja är och varför allt är som det är IDAG.

Våran resa började våren 2009, jag och min bästavän bestämde oss för att ta en sistaminuten till Grekland. Allt va jobbigt hemma i Sverige! Bodde då i Saltsjöbaden. Hade precis förlorat en av mina bästavänner, för JAG hade klantat till mig som nu befinner sig på andra sidan jorden. Jag hade då precis gjort slut med min kille, för jag ÅTERIGEN hade klantat till det för mig själv! Så vi åkte, för att bara SLÄPPA vardagen och glömma.

Den där veckan gjorde mig gott, enda in i själen. Kom hem, va lika ledsen iallafall när jag påmindes om allting. Jag och mimmi gick till Berns! Där va Wiljas Pappa. Som ni förstår, de va ingen jag hade känt längre. RIS och ROS om de, kan inget göra åt det! och lika glad är jag för det, hon är här NU. Men kommer aldrig sätta mig i en liknande sits någonsin igen!

Den 14 juli, alltså PRECIS en månad efter vi sågs första gången så insåg vi att jag va gravid. Jahapp?
Och vi tog de beslutet TILLSAMMANS att inte tabort 'liten' vi försökte att kämpa.

Jag sa upp lägenheten i Saltsjöbaden, hittade en ny vid Globen! Då flyttade jag och Simon tillsammans, då efter 7 veckor tillammans. Ni hör själva, inte meningen att funka...
Vi har haft så förbannat mkt motgångar, allt från ekonomiskt, till att byta stad, till att få allt att funka!
Jag ville inte ge honom närhet, han blev frustrerad. Vilket jag förstår!

Sen kom Wilja! i mars, 11 dagar övertiden slog hon upp sina stora blå och mitt pussel hade äntligen lagts.
Jag hade min tjej, min skatt och mitt liv! hon räddade mig, på många många sätt. Vet inte vart jag hade varit i livet utan henne, de höll på att gå illa. Drack hela tiden, va ute jämt. Gjorde saker jag ALDRIG skulle kunna göra om!
Inte en chans i livet.
Vi blundade, vi hade det aldrig bra. Men när de väl va bra, så valde jag att ALLTID tänka tillbaka på dom för att få de att fungera. Ville för Wiljas skull, hon skulle ha båda sina föräldrar! Men så många gånger jag bara ville dra... Visste att jag inte va värd all skit, alla grejer, ständigt ställa upp men att få en spark i röven varje gång! Va så TRÖTT så ja höll på att kräkas, kände mig låst och tvungen att leva ett liv som JAG inte ville leva, men någon som JAG inte var kär i! Enbart för Wiljas skull, vilket liv va det? Men jag bet ihop! Och älskade honom för många sätt, men aldrig på det riktiga. Va aldrig med honom för att JAG ville, utan... Han gav mig min kärlek, inte mer än så. Tyvärr! Och jag trodde DÅ att det va kärlek, innan jag fick uppleva känslan på riktigt. Den där man bara pratar om!

I December innan julafton så från ingenstans så sa simon att han ville göra slut. 30 minuter senare så hade han gått ut, och där stod jag och fattade ingenting! Va jobbiga veckor, men när chocken lagt sig så kände jag bara hur skönt de va. Ensam är stark! och de va de bästa som kunnat hända, eftersom ja själv inte kunde ta de stora klivet att såra någon. Ett par veckor senare så bestämde vi oss för att försöka igen, men utan framgång. Jag va kär! Va så förbannat kär i Linus redan då, men va rädd. Rädd för att vara den som kände nånting! jag visste att han är den som kan köra mitt hjärta i köttkvarnen, visste att ja kunde bli så jäkla sårad. Men jag chansade! och se vart jag är nu?

Jag hyrde ut min lägenhet till Simon, flyttade till Mammas lägehet ett tag. Sen fick jag tag på min i Hökis!
flyttade till stockholm , och nu ska jag snart börja jobba.
Står stadigare på jorden än någonsin!

Har lärt mig av mina misstag!
Och jag förstår verkligen vad äldre menar med: Känn din partner väl innan ni tar ett så stort beslut. Jag lärde känna Wiljas Pappa under graviditeten, hade jag känt honom hade Wilja aldrig funnits! Så jag är glad att de blev så.

Jag älskar min dotter, och kommer alltid ställa upp för henne. Dag som natt, hon går före allt i mitt liv.

Jag sitter i chock kollade igenom min blogg nu, och ser hur fina och varma kommentarer bara har STRÖMMAT in! Jag hade inte en aning om vilka som läste min blogg, och äntligen fick jag ett humm om det. Har läst igenom allting, och ska sätta mig ner och besvara. HUR många underbara bloggar har jag missat? fasiken alltså! Man missar så mkt om man inte lämnar en kommentar.

Jag har förstått nu hur mkt ni verkligen uppskattar mig och min blogg, min glädje bland min sorg. Mina upp & nedgångar! Och ni är MED mig, sen finns det ni som hatar mig också. Men dessa kommentarer uppskattas.

Jag tänkte fråga ER eftersom jag själv inte VET.
Kan jag välja att LÅSA vissa inlägg och vissa inte? för dessa personliga som jag inte vill att vissa ska läsa vill jag låsa.
HUR GÖR MAN DET ISÅFALL?

Varför blir jag den Osäkra_Patricia när jag har kort hår? Förstår bara inte det.
Får jämt höra att jag passar så mycket bättre i kort hår, och att de framhäver mina 'speciella' drag som jag har. Vilka drag menar ni det?
Att jag är 'tuffare' och 'snyggare' i kort hår.
Men att alltid känna sig 'tuff' är inte kul. Jag är en tjej som pendlat mellan ALLA olika stilar! Fram och tillbaka, men jag har aldrig känt mig 100% i någon! "/ Jag är lixom en blandning av rock/sött-snyggt/elegant you name it. Och just därför kan jag nog bära UPP de flesta stilarna.

När jag va korthårig kände jag mig som en pojke! utan smink, så såg jag fan ut som en också. Kände alltid de där behovet att sminka mig starkt kring ögonen för att verkligen BEVISA för folk att jag va en tjej!

Det här är skitjobbigt.
För jag trivs i båda, men varför är man aldrig nöjd och alltid tveksam?

Att man kan hitta sin lycka, den största lyckan i en annan människa. Linus, du är mitt ljus! Tack för att jag får dessa dagar med dig <33

Mina tankar vandrar, hur kan man uppleva något större än såhär? hur kan man känna mer än såhär?
Hur har jag någonsin kunnat säga att jag har känt mig kär förut? De va jag nog, men på ett helt helt annat sett.
Och inte den här känslan! Jag hade då fel. Men vet nu rätt!

Du är min dröm.

Jag har haft en så mysig kväll, kebabsallad, tända ljus, en skitsnygg pojkvän, kollat på the rock! som förövrigt gav orgasm, en så sjukt bra film som jag helt har missat? hjärtat sover gott och även om jag borde passa på att sova så kan jag bara inte. Jag vet att jag är trött, jag är sådär övertrött.. när allt bara rinner av en, allt ansvar, all uppsikt så känner kroppen av hur trött man egentligen är! kroppens egna försvar sätter igång, man känner sig hemsk när man kommer på mot kvällen: oj, wilja! hoppas hon har det bra? och nu kan jag inte göra nått annat än o tänka på henne. Så tomt det är utan barn? hur kan man vilja ha det så? skulle ja få min vilja igenom skulle jag ha ett dussin som tjoar upp allting! livet blir så mycket roligare, och jag trivs så. Med fart & fläkt.

Sitter också och tänker på hur det kunde bli såhär.. Jag är så glad över besluten som jag har tagit, för en gångs skull så har de varit bra val jag har gjort. En helt rätt riktning! för mig själv, för oss alla.
Men jag är så ledsen över hur det är mellan mig och Wiljas Pappa! Den här ständiga klumpen i magen. Hur kommer nästa samtal vara.. Vad kommer sägas då, vem börjar skrika först. Vem kallar vem vad.. Vem ställer inte upp! Jag är så trött in i själen på att bråka! Varför inte samsas och skita i varandra, utan tänka på Wilja! hon är för gudsskull VÅRAN dotter! Och hon borde gå före allt annat i världen? Blir bara så ledsen när de känns som jag är den enda av oss som tänker på henne. Som vill hennes bästa! som ställer upp.
Idag har han henne, och de är jag så glad för. För DERAS skull! Men vill inte att de sker en gång på två veckor, jag vill att hon ska vara lika trygg med honom som med oss.

Blä, gnugga sig i ögonen och sluta tänka på bekymmer.
Kryper ner tätt intill, lycklig för att du finns till.. <3

Och ja, ni som undrat! :D Jag har satt i extensions på mitt kort kort koooorta hår! :D Och de blev över förväntan! trodde aldrig de skulle bli så bra som de blev. Men jag stod inte UT med att vänta längre! Så ja körde en chansning.
Och jag har inte känt mig så FIN och så SÖT på fleeeeeeeeeeeeera månader!
Visst att ja är cool och snygg i kort, ja trivs sjukt bra i de också! Men eftersom ja tycker om docksöta klänningar på sommaren, så passar de lixom inte.

Vad tycker ni, HIT eller DISS?  kort eller LÅNGT? :D

FÖRE , EFTER.

Jag är ytterst tacksam till att smink faktiskt FINNS! Herregud, skulle man gått sådär annars hela dagarna? skrämma små barnen. Ush, jag kommer ihåg när man började sminka sig. Då va väl jag kanske 12? mascara, puder... ja allt de där! de låter jätte litet i mina öron nu. Men då, ja! de va så vi gjorde. Och jag kommer ihåg att jag ALDRIG ville tvätta bort sminket! neverever. Ja sov med de? Sover ni med smink eller inte? Och jag kommer ihåg hur ja ALDRIG tvättade bort sminket när man skulle sova ihop med någon. Tror att de tog sexmånader för min förstapojkvän att någonsin se mig utan smink! då va jag ändå 14 år.

Men nu? antingen har man bara accepterat hur man ser ut med eller utan, eller så bryr man sig bara inte! För första gången jag och linus sov ihop så bums bort med sminket. Och han sa: FAN va söt du är utan smink! haha ;) Trött kallas de o blek i hyn.

Under sommaren sminkar ja mig fan aldrig! Kanske på kvällarna, lite solpuder, läppglans och mascara på sin höjd. Om man inte ska ut lixom! Men annars nästan never. Då ser man så fin ut iallafall, solbränd.

MEN EN SAK.
HÅLLA EFTER ÖGONFRANSAR OCH ÖGONBRYN! Prio ett, då ser man fan alltid mänsklig ut.

Jag ligger här i sängen brevid mitt hjärta som sover.
Jag ligger och tänker på hur lyckligt lottad jag är som får ha allt de här fina i livet.
Jag är den rikaste på jorden! - så känner jag mig just nu. Jag har en helt bedårande liten prinsessa som förgyller mina dagar, hon gör livet värt att leva på alla sätt och vis. Vad är livet utan barn? Vad gjorde man i livet som va viktigt på riktigt innan? förutom att 'resa'-'festa' ? det kan man göra fortfarande!

Jag har underbara vänner, och underbara människor som ni som stöttar mig i min vardag, i mina beslut och i mina funderingar. Jag har kanske inte den bästa relationen till min familj..

Men det finns dom som är värda att nämna! Min storesyster, den personen jag har mest respekt för av alla. Den människan som utan att behöva prata med mig, VET vad de är som är fel eller rätt. Behöver inte träffas dagligen, utan jag vet att är det något så kommer hon alltid alltid att finnas där. En beundransvärd kvinna, en fantastisk mamma och en stor förebild.

Jag har en jättemysig och fin lägenhet som vi stormtrivs i!
Jag kanske just nu inte har alla pengar i världen - så som man kunde önska.
Men jag har allt annat, allt allt som vi behöver. Det som inte går att köpa för pengar! och just därför är jag så himla tacksam. Inga pengar i världen kan förändra det! man kan inte köpa en familj. Och det är det som är meningen med livet för mig.

Jag har en känsla i kroppen jag inte trodde fanns! Att ständigt vara sådär löjligt nykär, att hela tiden kolla mobilen om han har skickat ett sms! Den där känslan när man vaknar och kollar på den, och där finns de ett mysigt morgon sms med texten: jag saknar dig! bara en sån sak får mig att känna håret resa sig på armarna!
Att ständigt vilja kramas, kyssas, vara någon nära! Då menar jag verkligen hela hela tiden. Tror Linus börjar tröttna på att jag är en liten klängapa? haha! :D Han får aldrig ligga i sängen o bara vara.
Jag får bara inte nog av honom!
Att känna så för någon för mig är helt otroligt, och tro mig! Det har aldrig hänt i ett förhållande....
Jag har verkligen trott sålänge att det är mig de varit fel på. Tankar som: Varför vill jag inte kramas, varför vill jag inte att han ska ta på mig? nu måste jag komma på nått för att slippa... Det har cirkulerat i skallen på mig i flera år! Förutom när jag varit singel, då har ja helt plötsligt velat? men aldrig annars.
De är väl ett ganska stort tecken på att dom rätta känslorna aldrig funnits? inte på de sättet iallafall.

Men nu?
Ligger bara och stirrar. Och för mig är han det finaste som någonsin gått i ett par skor.

Först vill jag be 'Olivia Eriksson' att dra sålångt åt helvete som det bara är möjligt.
Linus fick idag ett mail på facebook! där denna person beskrev hur vidrig jag var, och att jag va stockholms största hoe?! Jasså det säger du. Och att jag va OTROGEN mot Simon i början, och att de va DÄRFÖR han stannade hos mig för jag blev på smällen? och att jag va otrogen mot honom under hela vårat förhållande.

Vilken jävla pinsam människa du är! och vad tror du att du gör? - att du lyckas förstöra mellan oss? goodluck girl.

Både jag och Simon vet sanningen. Jag har aldrig varit otrogen mot honom! aldrig någonsin.
Jag har varit det tidigare i ett förhållande, och ni som läst min blogg vet också vilken ångest jag har haft över det flera år efteråt.

Jag har en såkallad blackbook om mig själv för ett par år sedan! och tror du inte att Linus vet om den?
Jag har inte ljugit, och jag kommer aldrig ljuga för honom heller. Han får helt enkelt acceptera mig för den jag är, och den jag VAR! Om det är nått jag själv är stolt över, absolut inte! Men jag kan inte göra nått åt det. Jag festade sjukt mkt hela tiden, och ja! Jag hade sex med killar jag djupt ångrar idag, men jag gjorde det DÅ. Och det vet han om! Så vad är de du försöker med?

Sitta och skriva ett mail om vem jag är till min egna pojkvän? vilket stort jävla skämt! har man så mkt fritid att öppna en fake facebooksida BARA för att förstöra? har mina aningar om vem du är.
Och jag skrattar åt dig! Tänk på vem DU är innan du yttrar dig, svin.

Nya mål och mot nytt utseende, nu är jag trött på en och samma look ;)
Ge mig inspiration? Kommer alltid vara mig själv! men behöver tips.... Vilken stil skulle passa mig?

Bara för att du har en speciell plats hos mig. <3

Jäklar va mkt spännande frågor om mr handsome!
Så småningom kanske! måste fråga honom, om han godkänner de hela så ska jag skvallra för er!
Fortsätt såå.. ;D

Slänger in den här bilden bara för att ja saknar mitt lååååånga hår så ja blir KNÄPP!
Hur ska ja göra?
Spara UT eller klippa mig?
isåfall behöver jag en AKUT klippning! Ser förjääävlig ut i skallen ;)

Utan att behöva tänka, så vet jag att jag vill vara med Linus!
Vill vara med honom all den tid jag bara kan! att lära känna honom mer och mer för varje dag, att vara i hans närhet gör mig helt knäpp. Så många känslor, och att allting faller på sin plats.

Den här människan slutar inte förvåna mig! Varje dag så ser jag nått nytt och vackert i honom.
Min, de är allt jag kan säga! Och de gör mig stolt.

Har haft en jätte mysig kväll med tårta och buzz-spelande! vem vann för FÖRSTA gången? JO! Path. ^^, med ETT enda poäng! Men de räknas in i de sista ska ja tala om för er!
Imorgon blir de tidigt.
Ska upp till stan för Lunch med Mamma och storebror! Så ska va i stan till halv tolv :) sover hemma hos frugan, så springer hem en snabbis mellan och hämtar lite kläder! Sen blir de en FLYTTHELG! Tömma lägenheten så Simon och Jimmy får plats med allt, sen på Söndag åker jag och gänget till Bålsta! <3
Stannar på obestämd tid hos den bästa L <3.

I mina ögon så är du det finaste som finns.

Min stora hemlighet.
Vet att jag kommer få höra så mycket skit för det här, men vet ni? om ni är mina vänner så vet ni att jag menar allvar. Och ni kommer då även stötta mig i vårat beslut!

Jag tar det från början för att lätta på alla känslor.. Jag och Simon har haft det jobbigt, från början till slut. Vi har haft fina dagar tillsammans, men de va som alla sa: Det här kommer inte att fungera! Han gav mig Wilja, det va vårat beslut! om det är rätt såhär i efterhand är en annan sak, men jag kommer aldrig önska att få de ogjort! för jag har fått en perfekt och glad liten dotter.

Våran kärlek till varandra slöts samman för att vi skulle bli föräldrar! vi väntade på henne, men mellan oss två som personer? så tror jag att det aldrig varit något på riktigt. Inte för honom, och inte för mig! Jag har känt att anledningen vi varit tillsammans för är för Wiljas skull! Och vem vill ha det så? Jag önskade att ja kände mer för honom, att han va mitt liv. Jag älskar Simon som person! Men kärleken till honom försvann för väldigt längesen..

Ni vet att jag har varit sådär löjligt glad så länge?
Jag vill inte gå in på när vi fick upp ögonen för varandra! Men det va som att ha hittat hem, första gången jag såg honom. Det hela börjades i Juni sommaren 2010. På Gnestadagen!

Han visste att jag va upptagen, men han släppte mig inte ur tankarna! För ett tag sen så fick jag för mig att faktiskt skriva: Hej! och sedan dess o flera veckor frammåt satt vi o prata minst 4 timmar om dagen, om allt och ingenting! När jag såg honom för första gången i Bålsta med Madde... Så dog jag! kroppen skakade, händerna darrade och jag blev helt stum! Jag har aldrig då menar jag aldrig känt en liknande känsla, inte någonsin!
Jag rodnade i flera dagar i rad! Och de slutade aldrig.. Såfort han kollade på mig, så visste jag att de va kärlek vid första ögonkastet! Jag är helt.... helt utan ord!

Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna såhär snabbt för någon, och inte så mycket! Vart ska de då leda till? Han är så fin på alla sätt och vis! att han är så förstående... han bryr sig om Wilja! <3
Och de har alltid varit a och o för mig, den som inte accepterar henne accepterar inte mig!

Jag vet att det har gått Jävligt snabbt!
Men har man hittat hem så vet man att man har gjort det!
Om jag har trott att jag har varit kär tidigare i mitt liv, så har jag haft så så så fel.. Den här känslan går inte ens att jämföras!

Linus Carlsson, tack för att du är du! <3

  

Så va har man gjort idag?
Inte ett skit vill jag lova!
Pappa kom imorse och hälsade på. Drack lite kaffe! skulle åka o handla, men orkanen ute va inte så lockande!
Jag o Willis gick ner till Konsum! Dagens ansträngning. Sen lekte vi lite med  kameran, mofflat pizza! Trots allt Freeedag idag!^^ :D just one day left.