Stolthet, och dagens hemma-mama.


Idag har jag även Ponnytaaale för första gången i hela mitt liv. Jag har ju alltid tyckt att min höga panna varit så extremt jobbigt. Förutom de sista åren! Men jag kommer ihåg i högstadiet, då gick jag med pannband och VÄGRAE ta av mig det! ville bara att varje gång de skulle bort, att pannan typ minskat. Hatade att duscha efter gympan och allt, eftersom jag skämdes så! IDag kan jag inte förstå varför. Jag tycker de ger ett så speciellt utseénde. Och kanske är de därför jag anser det som vackert? man blir utstickande, och inte som alla andra.
Men det är någon jag lärt mig älska! Jag har hatat de sen dagen jag blev medveten. Men en dag va den där paniken och ångesten borta med mindre, jag började nog älska hela mig själv! Och bara acceptera, att jag kunde inte göra något åt de även om jag så önskade.
NOG om det här!
Jag bär mitt egna smycke med stolthet på armen! Och vet ni?
Igår gjorde jag min första beställning på lite smyckesdelar!! IIH, tror ni jag är ivrig på att börja pyssla?!
Sen längtar längtar längtar jag tills klockan slår ett då min PRINSESSA kommer till Mamma!