Sitter hemma och tankarna bara hinner ikapp en.. Ska försöka skriva ner allt som hänt, mammas lilla hjärta! Man kan aldrig förstå känslan förens den väl träffar en själv. Den lilla, om så korta kampen! När man inte vet.

Allting började i Torsdags när vi vaknade.. Som ni vet har vi alla varit sjuka här hemma! Och nova började bli snorig under Onsdags kvällen. Hosta lite, men inget märkvärdigt! Hade koksaltsdroppar hemma, och lät henne sova på mitt bröst under natten.
När vi vaknade på morgonen så kände jag på henne, och hon kändes lite väl varm! Tog fram tempen, och den visade: 39,4. Och på en liten flicka som inte ens hunnit bli 2 veckor är det rätt farligt! Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och dom bad mig åka in till Vårdcentralen med henne. Så jag ringde hem Linus, tog med Wilja i bilen sen åkte vi ner. Då hade jag ingen oro alls i kroppen, hon åt fortfarande bra! verkade inte speciellt 'tagen' om man säger så utav febern. När vi kom in, så kollade dom inte ens henne! Utan vi fick en akutremiss till barnakuten på Akademiska! Så vi satte oss i bilen hela familjen och åkte upp.

Vi kom fram vid 10.00 och på en gång så kom alla läkare och började titta på henne! Och som ni förstår, pratar även doktorer i termer och man förstår inte ett jota av allt dom säger! Prover togs hit & dit, nova blev allt mer slöare under hela dagen vi va där! Kan inte ens räkna hur många stick dom tog, inget blod kom. Hälarna är helt stuckna, händer, armar, överallt! Nova skrek och skrek, och ÄNNU visste jag inte att det skulle bli tio gånger jobbigare. Att se sitt barn ha ont! - utan att veta varför, och att INTE kunna göra något åt de! Är bland de värsta jag varit med om.

Vi satt inne i bedömningsrummet mellan 10-17.00, som ni förstår! Wilja va med, hon blev orolig, ledsen, trött, förstod inte vad som hände. Men vi kunde ju inte åka förens vi fått reda på något!
Helt plötsligt från ingenstans så blev vi skickde in i ett akutrum dom tog Nova och jag förstod inte alls vad som skulle hända! Vi skulle sova kvar, Linus & Wilja åkte hem. Allt blev så hastigt, där stod jag och tårarna bara forsade! Det bestämdes att dom skulle sticka hål i urinen för att ta ett säkrare prov (eftersom hon hade vita blodkroppar i urinen från koppen vi samlat upp allt i). En sån sak! HÅLLA i sitt barn medans en stor nål tränger ner rätt i blåsan, fan.. en bebis! min lilla bebis som bara skrek.

Fick även ta ett ryggmärgsprov, och de va nog de värsta. Nova va vid de här laget så utmattad, kl va 21.00!
trots de.. så har jag aldrig hört ett barn skrika på de viset! Någonstans i mig brast de, jag kände mig som ett skal. Jag vågade knappt titta åt henne, jag bara höll, höll och visste att jag aldrig skulle släppa. Där någonstans förstår man hur mycket man älskar sitt barn! att skulle hon försvinna, så försvinner jag. Hur orkar man?

Vi blev tilldelade ett rum på avdelningen! Nova fick hjälp med både syre & sond.. Hon va så trött av febern, och ja! infektionen i kroppen. Hennes CRP hade höjts markant från morgon till kväll, men fortfarande inget svar på VAD de var som gjorde henne så dålig.

Så där inne låg jag brevid henne, kollade på henne hela tiden. Maskinen visade att hon fick syre som hon skulle, maten behövde vi inte tänka på. Där låg min lilla bebis och samlade alla sina krafter för att bli stark igen! ♥

Från en förkylning på morgonen, till att ligga med sond.. De va inte de jag trodde, och så snabbt det kan gå!
Hela natten så låg jag på spänn, hon hade fått 4 olika sorters antibiotika under kvällen via dropp, och under natten kom dom in och gav mer, ordnade med sond & dropp.

11.00 på morgonen så började fröken piggna på sig! hon öppnade ögonen för första gången, och febern hon hade haft under natten hade nu släppt. Dom kopplade bort sond och la henne för första gången hos mig, och ja! Tutten tog hon på en gång! POSITIVT♥ Nu orkade hon iallafall själv. Provsvaren trillade in under dagen, INGET RS tack gode gud. Men en öroninflammation & influensa! Och på en sån liten.. så kan till o med en förkylning alltså vara livsfarlig! Vi va kvar fram till 17.00. Blöjorna hade vägts under hela dagen för att se att hon kissade som hon skulle, dom kollade hennes syressättning under hela dagen och de blev bara bättre & bättre. Så vi fick åka hem, och nu har vi antibiotika med oss som hon tar 3 gånger om dagen nu i 4 dagar.

Kan säga de, att de här ÄR de värsta jag varit med om! så hjälplös.. Och man vill vara så stark, men man bryter ihop inombords. Att man kan vara så rädd! känner mig helt slö idag, känner mig så jäkla... tom bara! Men jag är så glad över att de gick så bra som det gick ändå♥
På gott och ont. Nu är jag hemma med min lilla tjej, och jag släpper henne inte med blicken.
Min lilla nåldyna! Hon har plåster på varje lem man kan ha just nu, har räknat till över 22 stick bara i fötter & händer! :(

Och jag är så tacksam över alla läkare som gjorde allt dom kunde för att ta reda på va de var som spökade!

Mammas lilla skatt som piggnat på sig under dagen, jag älskar dig Nova! över allt annat.
Lägger inte ut andra kort, då dom är för känsliga för mig att lägga ut. Nu börjar vi bli friska, de är det viktigaste♥
Du fick en tuff start lilla gumman..