Jag känner mig lite starkare, har fått lite mera ork, har fått lite ljus i allt just nu.
Mitt hjärta och Wilja kom förbi och lämnade allt som jag behöver här, lämnade även datorn så jag har nått att göra! Att stirra in i väggarna i ett isoleringsrum kommer göra mig galen.. Känns som jag kommer ha mycket tid att tänka här, och jag vill inte ens känna efter. Är livrädd för att börja känna! efter allt vi gått igenom nu, i över en månad så har de varit något hela tiden och känns som jag kommer få magsår gånger tusen snart. När allt är över, är de då jag kollapsar, eller fortsätter jag att vara stark?

Wilja och Pappa kom och åt lite med mig, betydde så mycket att få krama om Wilja en stund! bara en liten, de värmde i hela mig♥ Nu har dom åkt hem igen, och jag kollar ner på min lilla starka kämpe som ligger i sin säng här brevid mig. Jag bara tänker, de är så orättvist! att någon så liten kan bli så sjuk :( Skulle göra vad som helst för att tabort allt de onda hon har..

Jäntan lilla har nu fått sond, maten orkar inte riktigt att ätas! och nu har febern kommit som ett brev på posten. Nu är den tillbaka! vart kom den ifrån? jävla skit! Hon har grimma och får hjälp med andningen. Nu har hon bara haft 2 andblock sedan vi las in, adrenalinet gör verkligen sitt. Men hon har sovit mest hela dagen, och sover fortfarande. Vill bara ta upp henne och krama om henne, men nu ska hon få vila tills hon vaknar upp själv. Hon behöver all sömn för att orka arbeta bort de sjuka!

Tack till er alla som lämnat en kommentar här inne åt oss, vet inte vad jag hade gjort om jag inte fick höra era värmande ord. Ni hjälper mig så mycket mer än vad ni tror! Tack..