Hur kan man någonsin gnälla över att vara hemma? ♥

Jag finner inte ett ord som kan beskriva lyckan över att veta att man INTE behöver åka tillbaka.
Att ligga inne på ett isoleringsrum med en liten säng, ett fönster.. en liten toa! och sen inget mer. Att bara vistas inom dessa väggar gör känslan värre, och bara den lilla saken tar knäcken på en. Det känns som de där 7 kvadratmeterna bara krymper och krymper, att dom kommer närmre dig ju längre tiden går. Att inte få gå ut! Att sitta där inne, stirra på klockan som aldrig går.. En minut känns som en hel dag! Att bara vänta tills någon kommer. Att bara stirra på den lilla som ligger brevid, då kommer tankarna! Så mycket tankar som snurrat.

Men jag är glad, jag är glad över att vi fick gå igenom allt det här! Vi har blivit starkare av det, vi har fått lära oss att man inte ska ta livet för givet. De kan gå fort, man kan bli sjuk.. Man kan bli riktigt sjuk!
Att jag har haft Linus och hans familj vid min sida, har gjort så jag orkat.