Mina kärlekar sover, och här sitter nu en mamma som har försökt att sova i över en timma! - Men neeeej.. tankarna snurrar vidare till andra saker, och mamsen kan allt annat göra än att slappna av.
Sammandragningarna under kvällen har kommit hela hela tiden. Inte så att dom gör ont, men dom finns där! dom påminner mig om hur svårt det är att röra på mig, hur tungt det blir när dom kommer. Hur ONT de gör mellan benen och vilket obehagligt tryck det är! Har varit uppe nu och rört på mig.

Förvärkarna har släppt nu, de är dom som är jobbiga.. Den där ilande känslan i nedre delen av magen och i rumpan, och som nålar mellan benen. Hua! Har tagit en alvedon nu, dricker lite té och hoppas på att jag får somna in gott om en stund!♥

Men de sägs ju att förvärkar och sammandragningar ska träna upp inför förlossningen och att det 'ska' gå bättre! Hade ju aldrig några sånna med Wilja förens vattnet gick, POFF kom värkarna! De fick jag smaka på, 8 timmar senare kom hon ut från första möjliga känning.

Vilken fantastisk grej...
Att få gå igenom en förlossning igen! Men jag är rädd denna gång, vilket jag aldrig va med Storasyster.
Denna gång är jag rädd över den fina bilden som jag faktiskt har, den nästan smärtfria vägen om man säger så! Enkelheten, allt gick som smort. Att det ska hända något akut, att instrument är tvunget att ta till.. Att man spricker.. Ja, de där man faktiskt inte får VETA så mycket om!

Man får veta vad som händer om allt går bra, men knappt något om de som KAN gå snett!
Och de kanske inte direkt är de första man frågar, eller?

Kan ni snälla berätta skillnaden mellan 1 och 2 barnet? Eller LÄNKA mig till era berättelser.
Så är ni jätte snälla! Även om dom är 'hemska' och traumatiska så vill jag gärna läsa alla sidor av vad en förlossning faktiskt kan ställa till det med.