Jag va inne nu under kvällen och läste en utav alla mina favoritbloggar, och kom i samma tankar som denna.
Varje dag, flera inlägg om dagen så sitter jag och skriver. Skriver ner mina tankar, skriver ner mina rader. Många av er gillar de inte, men de flesta av er känner samhörighet, ni hittar något här i min blogg som ni gillar.

Samtidigt så är jag så förundrad! Ni går in här, orkar lämna era fina och varma kommentarer? Ni följer vårat liv och är verkligen innerligt varma mot oss! De känns på ett vis som att jag känner er, samtidigt så gör jag inte de alls. Av dessa 1300 som är inne varje dag, är de inte hälften som lämnar ett avtryck. Ändå så går ni in här var dag? Vad är de ni finner som gör att ni vill stanna? ♥

När någon kommer fram till mig på stan så blir de en känsla av lycka, men obehag! Av att framför mig så står en vilt främmande människa, som är så glad att se mig & Wilja. Men för mig, så är denne en främling! som vilken människa på gatan som helst. DET får en att tänka om!

Även om många av er vill vårt bästa, så sitter det säkert folk bakom sina skärmar och vill oss något ont. Jag önskar så innerligt att jag kunde välja själv vilka som skulle raderas, vilka som inte skulle vara här inne och snoka. Vilka som inte ska få ta del av vårat liv! Även folk som inte gillar mig är här inne och luskar. De gillar jag inte! Samtidigt så är de en offentlig blogg, då får folk helt enkelt bita ihop om de står något som denne inte gillar.
MITT VAL, min blogg.

Jag är så dålig på att hinna svara, och många gånger så ser jag era inlägg! men jag glömmer bort att svara för nått kommer mellan. När jag är ledig, helt ledig. De är då jag har tid! Men har jag Wilja hemma, så prioriterar jag inte att sitta vid datan. Jag kan skriva ett snabbt inlägg, men de är sällan då jag går in och läser. Utan de gör jag när fröken somnat, och då har jag oftast miljoner saker att göra.

De är något som jag ska försöka att bli bättre på! De är de som gör mig mest imponerad. Jag är inte så flitig i andras bloggar, skriver inte ofta. Även så är de så många som hittat in till mig, HUR?

Men jag vill att NI ska veta. Även om jag inte svarar på precis allt, eller om de tar en stund. Så värmer de till i hjärtat varje gång.. Varje gång vill jag tala om för er!

Som jag sagt så många gånger, vad hade jag gjort utan min blogg? Hade känt mig så fruktansvärt ensam.
Det är ER jag bollar mina tankar med, de är ER jag skriver till när jag är ledsen, arg eller glad. Hur i helvete klarade jag mig innan är min stora tanke?

Och hur länge ska jag fortsätta att blogga?

Jag vill tacka er alla fantastiska läsare för allt stöd ni ger mig, för all styrka! För alla fina ord som kommer in, era fantastiska och varma kommentarer.
Kommer aldrig kunna förklara min tacksamhet mot er alla som ställt upp under dessa år som varit med från dag ett. ♥