Efter att ha varit ute i över timman och bara gått.. kollat omkring, så kan jag faktiskt inte hålla tillbaka leéndet även om morgonen startade ganska jobbigt med en känsla som drog över mig på en gång.
Kalla det graviditetshormoner eller vad som! Att känna den där bitande kylan mot kinderna, höra snön knastra lätt under fötterna. Solen som lyser en i ögonen.. Rensa tankarna, Wilja lämnad på dagis.. Bara att vara ute har gett mig lite mer ork denna dag.

Att få skriva av sig.. har setat här nu på en liten bänk och jag insåg hur skönt det faktiskt är!
Bara få orden att ramla ut.. Att inte hålla det inom sig! Det behövdes. Har läst lite nu på era kommentarer som kommit in, om att det är en depression som jag hamnat i. Det har jag inte, jag har varit där. Och detta är inte ens i närheten av så som man kan känna! Kanske en lättare form, men detta är något som jag bär med mig nästan dygnet runt även om jag inte tänker på det.

Utan de jag känner nu, de är den här känslan av att vara otillräcklig.
Känner mig ibland som otillräcklig som mamma, känner mig otillräcklig som flickvän.. Känner mig otillräcklig i studierna. Bara otillräcklig som person! Och ibland sköljer det verkligen över en.
Jag är Mamma, men jag är också Patricia. Det är nog den delen av mig som hamnat i bakgrunden. Den jag inte tagit hand om, jag har tagit hand om alla andra. Men ibland vill JAG få känna mig omhändertagen! Uppskattad. Vill känna mig behövd.

Ibland har man nog sina dalar..
Och dom behöver nog att komma, för att kunna verkligen uppskatta morgondagen då allt inte känns lika grått. ♥ Och när väl allt kommer till, så vet jag att jag har allt jag kan önska.

Jag har en helt fantastisk pojkvän, som jag älskar så innerligt så hjärtat gör ont! Därav den stora rädslan, att förlora den person som står mig allra närmst.. han som jag vill dela allt med, han som jag vill leva mitt liv med! Han som jag vill alltid ska finnas till hands, han som alltid ska kunna lägga sin hand på min axel och kunna trösta, han som alltid finns där för att lyssna.

Jag har en bedårande liten dotter som jag lever för! vilket ni alla vet. Henne gör jag allt för.. att få vakna varje morgon och veta: En dag till, det ger mig en sådan enorm vilja och kraft. Att aldrig sluta! Ger jag upp, så kommer jag svika henne. Och det har jag lovat, att svika mina barn. De kommer jag aldrig att göra!

En till liten flicka kommer snart att komma, och jag vill överösa denna lilla prinsessa med all kärlek.. Våran lilla kärleksbebis, på riktigt. Hon är så efterlängtad, och jag vill bara få träffa henne! Se henne i sina ögon. Och tala om för henne som varje dag för Wilja: Jag älskar dig!

Jag har en otrolig ny familj vid min sida som både har tagit till sig mig & min dotter på ett otroligt sett.
Som finns här, som stöttar, som hjälper oss med allt! som vill vara delaktiga. För mig som inte är van, kan det ibland kännas overkligt! SKA det vara såhär? Kanske de är det som spökat på sista tiden.. Att jag inser vad jag själv har missat.. De jag trott varit normalt är helt jäkla onormalt?

Vi har världens mysigaste lägenhet! Även om det är en 2:a så vill jag inte bo någon som helst annanstans.. Jag trivs här, jag älskar vårt hem. De är en liten oas.. Min trygghet! ♥
De jag vill komma till, att jag har så mycket fint i livet. Och de gör mig förbannad över att de förgångna ska få komma ikapp. Vill njuta av nuet, inte dalta dået.