Publicerad 2012-01-19 08:01:54 i Bara Patricia,

Ingen jävla fluff fluff dag..



Om ni känner att ni inte har lust att bli deppiga, så är det bara att sluta läsa precis just nu.
Länge har jag känt att jag inte riktigt kan skriva vad jag vill, för att visa respekt mot ett flertal personer.
Vill försöka vara så glad jag bara kan i min omgivning, vill inte att det ska gå ut på dom som jag älskar.
Men nu har jag nått den punkten att jag känner mig mer ledsen om jag inte får prata med någon!

Och nu tänker ni: Hey, varför skriver hon här om de känns jobbigt & varför pratar hon inte med någon?
Jo, de ska jag då tala om för er. Jag har faktiskt inte någon sån att kunna prata med! De personer som jag försöker prata med, har inte tid att lyssna. Eller vill inte ta till sig att jag är ledsen, känns rent utsagt som de kunde vara en piss i vattnet. Så nu vill jag helt enkelt inte, det krävs så lite för att jag ska känna mig hel. Det krävs en sån liten ansträning utav att lyssna på mig för en kort sekund, förklara!

Men nu får de va såhär, jag orkar inte söka mer stöd efter någon som faktiskt är för jävla upptagen med sig själv: bara jag mår bra, JAG mår faktiskt inte bra! JAG har det jobbigt, JAG känner såhär.


I flera månader har jag beskrivit känslan av den sorts av ensamhet jag känner. Att inte riktigt höra hemma någonstans. Att fumla omkring bland dessa tankar får mig att må illa! Hade det inte varit för Wilja som får upp mig varje dag, så vet jag verkligen inte vad.

Missförstå mig inte nu! Dagarna går, och inombords så är jag så glad som jag bara kan! Det kanske just är det. När jag för en gångs skull faktiskt MÅR bra på riktigt! då kommer dessa taggar ut: de är för bra. Såhär kan det inte vara! Och då kommer dessa tankar upp.

Men när det går så långt så att jag verkligen inte har lust med något, fast jag HAR all lust i världen.
Jag vill prata med alla mina nära - men jag har ingen lust.
Jag vill ta upp telefonen och ringa - men fingrarna & orken finns lixom inte där.
Jag vill hitta på saker - men jag känner när de väl är dags... nej...

Känns verkligen som JAG, har blivit den mest osociala människan i hela världen.
Och Wilja, ja. Hon är den jag verkligen kan prata med! Hur fint det än har, hur tragiskt är inte det?

Nej, idag är det verkligen ingen fluff fluff dag, idag är jag skitledsen & allt är verkligen inte alls BRA.


Efter detta inlägg så få inte för er en massa saker som ni inte vet något om! vill bara få ur mig allt..

Postat av: Amanda

Publicerad 2012-01-19 08:39:27

Du kanske har en depression? Det är inget konstigt det är fler ån man tror som får hjälp för det. Prata med din barnmorska om det, ring och boka en extra tid! <3

Postat av: Johanna

Publicerad 2012-01-19 08:55:50

Lilla Patricia!



Här har du en till som känner precis likadant....jag känner igen mig i allt du skriver....& jag lider med dig.

Jag har varit dålig på att kommentera din blogg då jag är rädd att du ska tycka jag är helt koko. Men i denna icke fluffa världen kanske vi kan stötta varandra?

Hade varit kul att lära känna dig mer som person, jag bor ju dock typ 50 mil bort i regniga gbg :D

Men känner du för att prata av dig med någon som är utomstående & ej insatt i dina "problem" /bekymmer & som kanske kan stötta & som HAR tid att lyssna? Dra då ett mail om du känner för det, mitt inlägg behöver du ju kanske inte publicera men :D

Hade varit kul!

& kom ihåg....bakom molnen skiner solen alltid :D



/Johanna

Postat av: Matilda

Publicerad 2012-01-19 09:00:35

KRAM!



Jag har varit där du är, eller i alla fall i en liknande situation. Jag har också varit så orkeslös, inte orkat leva det liv man egentligen vill. Ensamheten har också funnits där, att ingen riktigt orkat lyssna på det man vill berätta. Dock hade jag min mamma, hon lyssnade och orkade (oftast) komma med kloka råd. Något jag kan rekommendera är att gå till en kurator och prata, hittar man någon person man verkligen klickar med känns det så bra och man mår bättre bara av att vara där!



Hör av dig om du vill prata, jag lämnar min mailadress!

Postat av: Josefin - mamma till Melwin

Publicerad 2012-01-19 09:01:39

Åh fina du, jag vill inte säga " ÅH jag vet precis hur de känns" för de vet ingen, ingen har någonsin stått på samma punkt i livet som någon annan eftersom alla upplever saker olika. Men oavsett om jag inte känner dig så skulle ja vilja ge dig världens kram, och försöka att du ska se allt du gör från andras ögon.. Titta bara fina du hur mycket du kämpar? du kämpar varje sekund och det är så himla starkt gjort, du väntar en liten sessa, du har hemmet, du har en stor blogg och en fin wilja på det.



Vissa gången går ja in här och tänker, men herregud hur orkan hon allt det där, och då kollar ja runt i min allt för stökiga lägenhet och har inte hunnit med något medans Melwin är på dagis. Men de finns väl någon form av barnmorska /psykolog på varje mödravårdcentral som man kan få prata med?. Jag fick erbjudan efter ja och robbin gått isär efter allt som hänt, men jag sa nej! Men kolla med din barnmorska om du vill, annars lyssnar ja gärna. De kan vara skönt att prata med någon som inte vet någon som helst bakgrund! Bara om du vill, ja vill helst inte kliva mig på

Postat av: Emelie

Publicerad 2012-01-19 09:11:25

Låter lite som här, har massor jag behöver göra och som jag vill göra men man gör det aldrig. Har bott här i snart 5 år men ändå inte lyckats lärakänna någon att umgås med. Och älsklingen jobbar 11 timmar om dagen, så här sitter jag numera helt själv hemma då skolan skitit sig. Vissa dagar är jobbigare än andra. Inte ens något djur går att skaffa som sällskap då killen är allergisk. Så ja jag känner igen mig lite i vad du skriver.

Postat av: Cecilia. Mamma till Lova - 110404 <3

Publicerad 2012-01-19 11:09:53

Tycker det är så otroligt starkt av dig att du är så personlig och ändå skriver ganska öppet om dina känslor. Det ät så otroligt fint! Och det är ju så otroligt skönt att få skriva av sig. De är just de vissa människor inte vet, att det känns mycket bättre, en sort bearbetning att bara få skriva.



Hoppas du får en fin dag gumman.



Kram

Postat av: Caroline

Publicerad 2012-01-19 11:12:53

Hey, going.. Jag lyssnar gärna om du vill ha ett bollplank, jag har all tid i världen! <3 Smsa om du känner för det, 0732416069 :)

Postat av: Elisabeth

Publicerad 2012-01-19 16:04:36

Har haft lite mycket runt mig de senaste dagarna och inser att jag ligger efter med läsandet - oj vad du skriver ;-) !



Jobbiga känsklor, skitjobbiga faktiskt och jag vet preciiiiis vad du menar. Även om jag inte känner till hela din problematik (och du känner inte min..) så känns det som om våra historier är ganska lika. Tyvärr! För det är verkligen inget fluff, fluff var dag!



"De som kan" säger ju att man SKA känna så jag antar att det är nåt man får lära sig att leva med, men det är ingen lek och omöjligt för en utomstående att förstå fullt ut hur nära man annars står varandra. Jag har varit tillsammans med min man i snart 8 år och först de senaste kanske 2 åren tror jag att han börjat att faktiskt FÖRSTÅ även om han från dag 1 sagt att han gjort det.



Klandrar honom absolut inte utan är bara lycklig att han stått ut med alla känslostormar som kommit och gått under åren men åh vad jag ibland önskar att det fanns någon jag kunde anförtro mig åt som faktiskt ändå vet hur det KÄNNS och inte bara lärt sig förstå....



Hoppas du hittar ett sätt att lära dig att leva med det som känns tungt och istället fokusera på "fluffet!" ;-). Stor kram till Dig!

Postat av: miia mamma till My

Publicerad 2012-01-19 17:27:14

Jag har 2 öron fria, jag lyssnar gärna. Hojta till på fb om du vill ha mitt nummer gumman. Kramar om <3

Postat av: Elin

Publicerad 2012-01-19 19:21:51

Men så får du inte känna!

Har varit i exakt samma sits, men inte riktigt. Gick nästan in i väggen efter mitt förra jobb och mellan detta nu. Det tog en månad att komma tillbaka! En månad som jag bara låg hemma, mådde dåligt, ville inte göra nånting, inte diska, inte laga mat, inte tvätta och att duscha var en kamp! Dag ut och dag in sov jag kanske 12 timmar och jag grät minst varje dag.

Men det blir bara bättre! Det kan jag lova :) Man har varit så långt ner men du går det bara att komma upp igen!



Jag vart sjuk, deprimerad och gick in i väggen samtidigt och fick order att gå upp i vikt under tiden. Det var nog den värsta tiden i hela mitt liv!

Och det kommer bli bättre :)lovar :)

Postat av: Emma

Publicerad 2012-01-19 19:52:58

Det är din blogg och du måste få skriva vad du vill i den! Om det är någon som inte gillar det så kan de ju sluta läsa helt enkelt!!



Skickar dig styrkekramar! Kan inte skriva så mycket annat för att muntra upp tror jag...

Postat av: Tina

Publicerad 2012-01-19 21:00:01

Styrkekramar!!

Postat av: Viola 22årig tvåbarnsmamma

Publicerad 2012-01-19 23:47:48

Samma läge här faktiskt.



Hoppas det blir bättre snart!

Postat av: Jennie- Mamma till Melker

Publicerad 2012-01-20 21:41:42

Alla dagar kan inte vara fluff fluff dagar, ibland måste man få vara deppig och rensa ur skittankarna för att orka ta sig upp igen! :) Helst med alla gravidhormoner som far runt?



Du har fått en award i min blogg förresten :)

Styrkekram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Min profilbild

Patricia

Den här bloggen startades i samband när jag väntade min första dotter Wilja. Att den skulle växa så snabbt hade jag inte en aning om!

Här skriver jag om hur det är att vara tvåbarnsmamma till två små flickor! Vår lilla familj är bosatta i Bålsta där vi köpte vår lägenhet i somras. Häng med i en blogg där inte livet alltid är på topp, och rosa fluff fluff. Förvänta dig starka texter och mycket personlighet! Jag hoppas ni kommer att stanna.


För kontakt, eller frågor kring samarbete:

[email protected]


Wilja Cornelia

Wilja Cornelia

Novalie Ofelia

Novalie Ofelia

Wilja Cornelia Lindh

Jag är en tjej på 19 år gammal. Jag och min sambo har precis fått ett förstahandskontrakt på en jätte fin lägenhet på Stora torget! :) Vi väntar vårat första barn som är beräknat tills den 19:e Mars 2010, och våran lycka är helt fullständig!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela