Det är en fråga som jag tänkt på länge!
Detta känsliga för många, detta som handlar om den intima närheten.

Jag har haft dessa tankar, eftersom det kan vara så olika i olika perioder i livet! Att man har varit med om båda känslor, att känna igen sig i båda parter. Det är rätt så häftigt! att ha förståelse från båda sidorna.

Hur ofta hinner ni med att vara varandra nära?
Har ni känt under graviditeten: O nej, jag vill verkligen inte! Vad ska jag säga denna gång?
Eller har ni känt: Att ni vill verkligen HELA tiden?

Hur hittar ni tid för varandra?
Eller varför använder ni anledningen: De finns ingen tid?

Svara gärna anonymt om ni inte vill skriva ut era namn. Det kan nog hjälpa många andra som kanske har dessa funderingar! men som inte vågar fråga kanske.

---

Ska berätta nu för er mina egna tankar om detta. Dessa två graviditeter har verkligen inte varit sig lika! Lusten till sex när jag var gravid med Wilja var som bortblåst, den fanns inte! Och jag mådde verkligen dåligt av att känna: Jag vill verkligen inte! Men i det läget, att ändå HA det ibland.. Det va hemskt! man kände sig så elak mot sin parter, men främst kände man sig tvingad för att stilla någon annans behov! för i det fallet kunde jag lika gärna vara utan. Efter varje gång fick jag så otroligt ONT! Sammandragningarna kom och kändes som knivar i hela magen efter.

Denna gång så har jag haft MER lust! Om Patricia själv har fått bestämma så har jag velat haft var & varannan dag! inga sammandragningar alls efteråt, har bara känt ett så stort behov av närhet, av kärlek. Har verkligen känt att jag behövt det för att må bra! Och när jag då ibland har fått ett 'nej' har jag känt mig så otillräcklig, så oattraktiv.. (vilket är ändå förståligt) men för mig har de varit så himla himla viktigt denna gång! Att få känna den där uppskattning, dessa berörelser.
Denna gång är det jag i förhållandet som velat mer, Linus har tyckt att magen varit rätt obehaglig! med all förståelse. Men då har jag känt mig fruktansvärt oälskad? De är då hormonerna slagit spratt.

Att det kan vara så olika!
Men det jag tänker på helt spontant är nog: Att har man aktivt & regelbundet sex så behöver man ha det oftare & mer i vardagen! Har man sex sällan, så är det ingenting som du saknar? och lusten kan kännas krystad. Och allt kan lätt bli tvingat!
Det gäller nog verkligen att hålla UPPE gnistan, att vara nära varandra. Att visa för varandra att man fortfarande vill vara nära, även om man är trött, att man har mycket att göra!

Att skylla på: att de inte finns någon tid, de tror jag inte på.
Man TAR sig tid för varandra! Disken kan vänta 20 minuter, det kan kanske inte ett förhållande varje gång. Jag anser att vårda om äktenskapet/förhållandet är de viktigaste man kan göra!

Hur anser ni? tänker jag fel? =)