Ofta på sista tiden har jag suttit här och funderat.
Jag får så otroligt mycket av min blogg, så jag finner inga ord. Tankarna kommer ofta, hur kommer det bli utan den? Genom bloggen så får jag ut mina känslor, genom bloggen så får jag prata med andra! Lärt känna otroliga människor! Utan att jag börjar skriva, hade jag aldrig mött er. Och gudarna ska veta att jag är så tacksam!
Jag har tid att sitta här, det har jag. Men jag väljer inte att sitta här den lediga tid som jag har! Förstår inte hur man kan sitta och mata in inlägg efter inlägg när man har två små barn hemma. Min tanke blir direkt: Hur prioriterar hon sina barn? Att sitta vid en dator medans ungarna får skrika efter mamma hela tiden? Jag sitter här när jag kan! När jag känner att det finns tid över. Men jag väljer att INTE sitta vid datorn när Wilja är hemma och vill leka! Det finns så mycket annat att göra.

Jag undrar många många gånger vad som hände!
Vad fick min blogg att bli så stor som den faktiskt är idag?
Att jag har över 1500 unika läsare varje dag! Ibland går den upp, inte alla stannar. Och ibland dalar den, så som den har gjort nu. Vilket jag förstår! Jag har inte varit aktiv, jag har varit dålig på att publicera.
Men jag är förbannat STOLT över att den blev så stor som den blev, utan att jag gjort något alls.
Jag har verkligen aldrig fiskat läsare! Jag lägger inte ut en massa tävlingar, jag skriver inte i andras bloggar på de sättet. Jag har varit usel de första året på att svara på kommentarer, även om jag läser alla så hinner jag inte alltid gå in och svara! På sista tiden har jag verkligen blivit bättre, har försökt att svara så gott jag kan och visa min uppskattning till de ni ger mig! Jag har aldrig blivit länkad i någon annans blogg, eller hos de 'stora bloggarna' som ska ge mig en sjuss på vägen! Jag har gjort det här alldeles SJÄLV! Alldeles förbannat själv. Men allt efter Nova har varit sjuk, så känns bloggen inte de jag prioriterar alls! Jag har lagt den åt sidan, även om det bara kliar i fingrarna efter att få skriva av mig.. Jag måste skriva av mig, jag funkar inte annars som människa. Allvarligt! Jag behöver er mer än vad ni gillar att läsa om mina dagar.

Jag kommer nog iallafall alltid undra över VAD de är som gör min blogg till speciell? Varför den fångade så mycket uppmärksamhet, och varför folk har stannat kvar här?

Jag kommer inte sluta blogga, ta inte de här som ett avsked!^^, utan jag måste bara hitta tillbaka igen.
Känna att jag vill igen, inte för att jag måste. Utan jag vill skriva precis de som faller mig in.
Jag har fått så förbannat mycket elaka kommentarer på sista tiden! Varför, det vet jag inte.
Man kan helt enkelt inte gilla alla! - det är jag fullständigt medveten om. Det kanske har fått mig att backa?
Att de inte alltid är värt det. För mig, då är de det!

Men absolut inte för mina barn. Dom värderar jag högst på denna jord! Och alla som känner mig, VET att jag gör allt i min makt för tjejerna. Alla mammor älskar nog sina barn på olika sätt, men jag tror. Och jag vet! Att de finns dom som älskar lite mer, och dom som inte kan älska lika mycket. Jag är en av dom som älskar snäppet för mycket!♥