- Att få kalla sig Mamma?
Jag får alldeles ont i magen.. Efter att ha läst de vanliga bloggar som jag har gjort idag är jag både tårögd och alldeles lycklig! Att jag har fått äran att bli Mamma till denna fantastiska lilla tjej, jag har en bebis i magen som är så efterlängtad och så himla saknad! Jag har snart mina två barn - Och som mamma, så gör jag ALLT för dom.
Wilja kommer föralltid vara det vackraste, finaste som någonsin har hänt mig! Och jag kan tacka hennes Pappa så otroligt mycket, han har gett mig det finaste i världen. När Wilja kom till världen, så las äntligen mitt egna pussel.
Nu är jag hel, men sådär alldeles på riktigt. Har allt jag någonsin velat ha! <3
Att förlora ett barn, måste vara det värsta som någonsin kan hända! Även om det är ett foster, eller ett barn.
För så ser jag på det! Att använda 'abort' som PREMENTIVMEDEL är helt s j u k t enligt mig. Man får stå för sina handlingar! Kan inte ursäkta, tycker det är så himla fel. Denna fråga kan man dra upp miljoner gånger, och alla har olika åsikter om den. Att man gör en abort för man vet att barnet inte kommer få det bra - okej. Att man gör en abort för att man vet att man inte kommer klara rollen som mamma - okej. Då är du MOGEN och tar ett ansvar!
Men ligger du, blir gravid utan skydd o känner: nä, ojdå! Då tycker jag det är FEL.
Det finns kvinnor som försöker & försöker och aldrig lyckas! Det finns kvinnor som genomlider ett rent helvete för att önskan att få ett barn är så stor. Sen finns det mammor som inte BORDE ha barn! mammor som bara är egoistiska och tänker på sig själva, uppskattar inte sina barn. Ser dom som: misstag eller ser dom som: Du har förstört mitt liv! Hur kan dessa HEMSKA människor få bli föräldrar när andra inte KAN få barn eller FÖRLORAR sina?
Läste nyss att en ung Pappa SLOG ihjäl en av sina tvillingdöttrar, TVÅ månader gammal!
och han slog ihjäl henne?!?!! VART I HELVETE VAR DEN DÄR 'MAMMAN'? Över min döda kropp att någon skulle sätta ett finger på Wilja! Hellre att jag själv åker in för mord på idioten. Ingen, ingen rör mitt barn!
Kärleken som man känner till sitt/sina barn är totalt över gränsen! ingenting kan mätas. Inget ord räcker till, som Denise skrev. Den som KAN förklara, gör de gärna! för den är obeskrivlig.
