Du kommer bli världens bästa Storasyster! Är så stolt över dig hjärtat mitt, och vet du? Jag saknar dig redan!♥

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att 'njuta' av ensamtiden utan Wilja! Har jag saker att göra, ja då går det bra. Men det är som en molande huvudvärk, släpper ändå inte tankarna. Man ska passa på att göra de & det. Men jag njuter ändå inte! Utan tycker det känns jobbigt! Det går bra ett par timmar, men sen är de bra! Då vill jag ha hem henne, krama om henne och speciellt att få natta henne och lägga henne i sin säng o se när hon somnar.

Kanske är hönsig, de har jag hört allt för många gånger! Men ser inte riktigt anledningen till att inte vilja vara med henne? självklart behöver man ensamtid med sin partner, men för mig räcker det en stund! Middag, mys och sen tillbaka hem efter ett par timmar. Då fortsätter livet, inte utan henne.

Hur ser ni på ensamtiden, tycker ni att jag är löjlig som känner såhär? Att det inte är en GLÄDJE att lämna bort henne! Men jag vet att hon är hos sin Pappa, de gör saken bättre. För deras relation till varandra, och jag är glad när han vill träffa henne. Och skulle och kommer aldrig neka en träff!