Att brottas med sig själv ibland kan vara bra.. Ibland behöver hjärnan få kriga lite med sig själv! Men just nu orkar jag inte att mina tankar ska bolla omkring, jag vill veta. Jag vill att allting ska vara ordning, och inget stök.
Jag är less på stök! De här året har verkligen varit som en berg och dalbana. När jag har varit på topp, så har jag plötsligt rasat ner till botten! och då menar jag, bottens botten. Men varje gång, på nått konstigt sätt lyckas jag alltid komma till toppen igen, även om vägen dit är alldeles för kämpig!
Nu när det är högst upp på mounteverest, så är jag så rädd att jag ska sjunka ner under havet.
Förstår ni min mening? lite så att jag bara väntar... jag bara väntar på de där fallet som kommer ta mig till havsbottnen. Det är inte meningen att de ska få vara såhär bra för mig! De känns inte klokt.

Någon sa till mig.
Patricia, du kan inte må bra om du inte mår dåligt!
Nånting ligger väl i det?
När allting är stökigt... Så känner jag igen mig, då är det inga konstigheter. Vet ju lixom inte nått annat!
Van att ständigt få kämpa.
Men när allt är lugnt... En normal vardag? en stadig och trygg-famn. Ja! Då är de nått som är fel?
Men egentligen är de det allra bästa, och de dom flesta har. Men jag själv blir förvirrad och livrädd!

Jag har allt man kan önska och MER därtill.
Jag är bara så vansinnigt rädd att förlora de fina jag har! <3
Kommer göra allt som står i min makt för att få behålla dom jag har vid min sida.