Jag måste erkänna att när jag läser de, så känns det så löjligt. Ena veckan dens bästavän, andra veckan den andras! De är väl anledningen till att jag ratar brudar. Har några tjejkompisar, men inte många! För vi är så jävla sliriga, och säger ALDRIG vad vi tycker! Jo till andra, men inte till den personen i sig. Dom som står mig närmst, nu menar jag Mimmi i stort sett kan nog HATA mig ibland, för är nått fel så säger jag det direkt till henne. Men i längden vinner man på det, eller? Även om de kan låta hårt så är de ju för att jag vill klara upp se som hänt, så man inte går och ältar & ältar. Men den här människan.. Så jäkla falsk så det är läskigt! Eller inte bara du, utan ni tillsammans är så fega och kan inte stå för nånting. Ush! Så jäkla mkt skit jag har hört, och nu? Aja, inte min ensak. Men tycker jävligt synd om den som inte förstår nånting!