Nu har jag inget mer att säga.. Jag är int...
Nu har jag inget mer att säga.. Jag är inte arg, jag hatar dig inte.. Men nu försöker jag inte längre! Du har bara visat att du inte är något att ha.. Hur kan man göra såhär? Är så glad att hon är så liten! Hade det varit min dotter hade jag åkt i timmar för att få träffa henne i en timma om dagen! Du gör allt för att inte ha henne hos dig! Wilja va vårat beslut, om hon hade varit mitt egna hade jag inte brytt mig! Jag skiter nu om du eller din familj läser detta inlägg, orkar inte längre framstå som en martyr när du talat om halva sanningen om dina val, dina ord och dina handlingar för dom! Komme aldrig mer tjata, det är Wilja & Jag nu. Jag tänker inte trösta henne när hon sitter i trappen med ryggsäcken på och väntar på någon som har nått viktigare för sig! Det är inte min börda att bära längre. Jag önskar att du fortfarande va den underbara Pappan som du va! Men vart försvann du? Var försvann han som lovade att aldrig svika eller lämna Wilja? Du skulle ha haft henne idag.. Du ljög mig rätt upp i ansiktet! Berättade att jag mådde dåligt och behövde att du skulle ställa upp, men de va kris på jobbet! En timma senare ser jag dig på stan? Med en tjej? Och inte alls påväg.. Du kommer aldrig att förstå hur ont det gjorde i hjärtat för Wiljas skull! Jag kommer aldrig låta henne vara med om det här igen. Tro mig, aldrig!