Mammas prinsessa i magen, vecka 40! Förstå att jag gick TVÅ veckor till <3

Sitter här och skummar igenom gamla bilder.. Och hamnade självklart på dessa! hur är det tillåtet att man kan glömma så snabbt? hur i helskotta kan man glömma så snabbt när man VET hur mycket man gnällde?
Hur ONT de gjorde när sammandragningarna kom, hur ONT de gjorde när den där lilla foten hamna under revbenen och bokstavligen PARKERADE sina små tossingar där för en vilostund! Hur man knappt kom upp ur sängen, hur man inte kunde se sina fötter.. Hur man INTE kunde knyta sina converse!^^, hur man INTE kunde raka sig. Ja men ni vet! Hur i HELVETE kan man sakna de när man gått igenom allt de där?

Gud, med handen på hjärtat!
Så kommer jag inte ihåg känslan av små rörelser i magen.. De enda jag minns, är Wiljas hicka! hur hela magen skakade, tyckte de va så obehagligt och jobbigt för henne! för hon hade de minst 2 timmar om dagen! :P

Jag tycker de är så vackert att vara gravid! se den där magen växa vecka för vecka, följa utvecklingen..
Man kan sakna de ibland!
De håller nog ALLA mammor med om mer eller mindre! :D
<3

Min lilla prinsessa! du är här nu, och 14 månader gammal. Vilken liten pärla du har blivit!