Efter att ha fått uppleva en riktig Jul så är jag helt överväldigad med känslor..♥ Jag har varit så glad, så jag har inte tillåtit mig själv att få känna! Och idag så har den här "lycklighets-bubblan" släppt, och jag har då kunnat känna efter.. och det känns inte alls bra nu! När jag säger tack.. När jag säger att jag har fått uppleva något underbart, så menar jag verkligen varenda ord. Och för mig är de inte bara en enkel fras! Att jag har fått komma in i denna fantastiska familj med öppna armar, kommer jag aldrig kunna tacka tillräckligt för.

Men jag kan inte låta bli, idag känner jag mig ledsen! Jag har inte fått träffa min bror, inte min mamma. Ingen har ringt, pappa och jag pratade på julaftonsmorgon och de sluta med att jag stod med tårar i storlek som en krokodils mitt i centrum. Mamma hade inte tid att ses idag.. Idag är de en sån dag då jag känner mig ensam! Jag vill också ha en egen familj. Jag vill också att någon ringer och önskar Wilja en god jul, kommer över till oss bara för att hälsa på. Idag är de en sån dag då jag vill att MIN Pappa eller Mamma ska komma på en fika, även om de aldrig skulle hända. Så kan jag inte låta bli att vilja det! Det är aldrig någon som kommer hit och hälsar på.. Jag har bott här sedan i April, Pappa har inte kommit och hälsat på en enda gång... inte en enda! Mamma är den som varit här ett par gånger, de tackar jag för.. äsh, bara lite svammel med inga vettiga ord egentligen.

Det här är den första julen som jag faktiskt firar med en 'familj', förstår ni att jag är tacksam?

Känner mig bara ensam ibland, även om jag har min familj HÄR.♥ Är så förbannat jäkla tacksam! För min & Wiljas skull.. Hon har verkligen de personer hon behöver kring sig, som älskar just henne.