Då har jag en fråga tillbaka! Går lycka att köpa för pengar? Går det att köpa till sig barn? Att bedöva smärtan att ge saker, det är inte riktigt rätt taktik. Antingen med till 100 % eller kliva av den tronen tills ena parten själv kan få bestämma. Det går inte att komma när det behagar och vilja att någon annan ska känna sig trygg! Eller?
Enligt mig är det inte pengar som spelar någonroll. Det är vad DU ger, kan DU inte ge det som ett barn behöver! - då ska man helt enkelt inte HA barn. Att ha ett ansvar en gång i månaden, och sen gnälla och tjata på att det är förlänge. Har jag då ingen rätt helt plötsligt att bli rätt så flyförbannad?

Tror denna människa som yttrat sig om något faktiskt inte har en aning om varför.
Och jag tycker att denna ska ta reda på saker innan, att jag ens släpper det värdefullaste jag har efter allt! Det ÄR ett mirakel.

Så stå för vem du är, det skulle göra saken så myket lättare! Och jag kunde skriva ett mer personligt svar.