Jag är så otroligt ledsen över att jag inte uppskattade denna mage när jag väl hade den, för OJ vad jag saknar den nu! kollar tillbaka och bara minns känslan av att ta på den, krama om den, skydda den! prata med den.. Ja ni förstår, drömma och längta! då ville man bara få de överstökat, allt va jobbigt, man gnällde och va trött på den!

Men jag skulle kunna vara gravid i arton månader om det va så.. När dom väl kommer så förstår man inte varför man någonsin gnällt, HUR kan man ha gnällt? att vara Mamma är det bästa som någonsin hänt mig! De gör mig till den jag är, till den jag vill vara! Wiljas mamma.. föralltid.

Sitter här och kollar på min mage, åh vad jag älskar den! perfekt och så fin.

Nu vandrar mammas hjärta utanför kroppen.. vilken känsla, vilket mirakel!
Fyfarao vad vi älskar dig.