Jag vet att jag har fått många nya läsare på min blogg den senaste tiden! Så jag tänkte göra en liten kort sammanfattning om vilka vi faktiskt är. Om ni inte redan har snokat fram det bland alla dessa månader jag har skrivit! ;) Men jag tar det från början. Så kanske det kan bli till en liten hjälp! :)

Patricia Lindh heter jag! Och är en tjej som är 19 år, som fyller 20 iår. Jag träffade Simon på ett mkt märkligt och konstigt sätt om jag själv får säga det så. Men se vart vi är idag? man kan inte bestämma och planera hela sitt liv. Man missar så mycket.. Och göra spontana beslut? de kan gå åt helvete. Eller så kan man hitta den största lyckan av dom alla! sin största kärlek.

Jag träffade Simon i somras... Japp, ni hörde rätt! Och vi är som sagt i slutet av våran graviditet. Jag träffade honom när jag bodde i Saltsjöbaden. Jag och min bästevän Mimmi skulle ut och göra stan en sväng efter våran Greklandsresa i somras! Så vi hamnade på Berns i stockholm. Helt plötsligt så kommer det fram drinkar till vårt bord, och därborta satt Simon med en kompis! :)

Började snacka, och allt klickade på en gång. Han följde med mig hem, jag somnade direkt och han undra vart fan han hade hamnat nånstans! skog sålångt ögat kan nå, och hans kompis tog en taxi hem från Saltis under natten. Så där sitter han.. På en balkong i sommarsolen, medans jag och mimmi ligger och snarkar ikapp!

Det slutade med att han stannade hos mig TRE dagar.. Tre dagar med Stig Helmer, promenader och sol. Vi fortsatte att träffas, 4 veckor senare så skojar vi båda två om att jag skulle vara gravid, inte en chans tänkte jag.  Men jag gjorde ett test! och TJIIII fick jag!

Vi pratade om alla för och nackdelar om det här. Vi sa att vi hade träffats så kort tid, att han fortfarande bodde hemma, jag bodde i en andrahandslägenhet och det va osäkert.. Han va ung, in i lumpen, jag skulle börja på Björn Axén till sommarens slut. Ja, vi försökte lägga upp allt de NEGATIVA först. Men vi kunde inte rå för det... En natt så börjar Simon prata om namn! då slog det oss, vi ska kämpa, vi ska försöka! för ja gillade verkligen den här killen skarpt. Men hade inte en aning om vad han skulle betyda för mig längre fram.

Efter några veckor fick jag tag på en lägenhet vid Globen, en underbar tvåa som låg på Konstgjutarvägen. Det va då min blogg startades också, mest för att ventliera och kanske att mina vänner skulle börja läsa den.
Simon fick ett jobb på svensk fondservice och började jobba på heltid ganska snabbt. Medans jag hade oturen att bli av med mitt på tele2, ni ser. De började kämpigt! + att vi tydligen bodde olåvligt i den underbara lägenheten vi hittade. Så nästa steg va att hitta en NY! och det va snabbt, eftersom vi annars skulle bli utsparkade.

Vi flyttade till Gnesta! Simon lämnade Stockholm och Södermalm för första gången. Och i två månader så bodde vi hemma hos min Pappa... i ett rum inte större än ett förråd, men det gick! vi väntade på våran nuvarande och underbara lägenhet vi har. Så de va de värt! och simon pendla fram och tillbaka till Stockholm varje dag för att komma till jobbet. Även hur mkt strul de va med jobbet, lönen kom inte som den skulle. Räkningar hamnade på hög, ja de gick åt fanders! Han sa upp sig.

Och två veckor senare så började han jobba här i Gnesta istället. Som vikarie på Frejaskolan som lärare, och på Fjällgatan med förståndshandikappade. Kanske inte ett drömyrke, men som ger oss trygghet innan vi hamnar på fötter och han kan börja plugga igen. Som är meningen & tanken!

Och nu är vi här... På förlossningsdatumet 9 månader senare, och jag kan inte beskriva all lycka jag känner över att jag träffade just honom. Och må allt ha gått snabbt, men det är de bästa jag gjort i hela mitt liv.
Simon finns här för mig, jag finns här för honom. Men nått som jag alltid kommer veta är att :

Han alltid kommer finnas där för sin dotter! <3