Hur känns det att vara mamma till en fantastisk tjock bebis efter två månader?<3

Beslutet att bli förälder var en självklarhet för mig från första stunden vi fick reda på att du låg i mammas mage. Visst har man tvekat då & då, man har oroat sig. Med tankar som: Kommer jag klara det här?, kommer vi klara oss ekonomiskt?, hur ska det gå?, kommer jag och Simon hålla tillsammans?
Det går inte att svara på! Man kan aldrig veta hur framtiden kommer att bli, hur mkt man än planerar så kanske idyllen rasar samman en dag. Men lev varje dag och älska varje ögonblick istället för att planera något som inte går att planera.

Vi kommer säkert göra miljoner fel i hennes liv, saker som vi kommer vara stolta över, och saker vi kommer vara mindre stolta över. Vi kanske kommer ha perioder med kämpig ekonomi, vi kanske kommer ha stunder där vi sliter av varandra håret. Men vi kommer alltid att vilja hennes bästa! och våran lilla tjej är alltid prio ett.

När Wilja las på mitt bröst så va de en gränslös kärlek på en gång, den känslan? oj! Det går inte att förklara. Varje morgon jag kollar på henne så förstår jag fortfarande inte att hon faktiskt är våran? femtio procent mamma och femtio procent pappa? vilken känsla! Det är så mäktigt att det inte går att finna ord till..

Under dessa två månader så har jag och Simon verkligen kämpat! Att hitta rollen, att försöka få tid med varandra, hitta rutiner så att dagarna ska flyta, så att hon ska känna sig trygg. Allt handlar om henne och hennes behov, och det är knappt förns nu vi har hittat tillbaka till 'dig och mig' och inte bara Wilja.

Det är inte längre bara jag och Simon, och ibland har det varit svårt för oss båda att inte riktigt tiden finns till för oss, att man så lätt glömmer? man är trött.. man orkar inte, hon vaknar! ja.. ni förstår vad jag menar?

Men vet ni? De GÅR! och de kommer bli bättre, för nu har vi rutin på det hela! Och vi HAR tid för varandra på ett sätt som vi tyckt varit svårt innan. Glömmer man kärleken och närheten till varandra så funkar det inte? Då är det som att leva tillsammans med en vän? De är ju lixom de där pirret och kärleken till varandra man vill åt! Och det är helt jävla underbart me andra ord :)

Annars så är Wilja världens goaste lilla tjej. Vi har verkligen haft en sån läskig tur med henne hittils. Två nätter på 10 veckor som vi INTE har fått sova! Hur sjukt är inte det? Klockan 8 varje kväll så gör vi kväll här hemma så hon får komma till ro. Med undantag om vi ska göra nått såklart! Sen somnar hon ca kring halvnio. Sover fram till 2-3 på natten och äter en gång, vaknar 6 när Pappa går till jobbet och äter. Sover fram till kl 9-10 på morgonen! Så ser de ut, ibland sover vi lite extra länge och tar sovmorgon.

Vi har kommit fram till att sammanlagt under en HEL dag skriker hon MAX en timma! Men de kan ändras lika fort som jag sa det. Men som alla säger: Ni vet inte hur det är att ha barn ännu.... Och nu är vi plötsligt livrädda för att skaffa syskon till Wilja! ;D kommer bli en riktig grinbebis då säkert.

Att bli mamma är det mest fantastiskaste som hänt mig under hela mitt liv! och jag ångrar inte ett ögonblick över att jag och Simon tog ett så snabbt beslut, det va de rätta! Han är den rätta, och han är den jag VILL leva med! Även om vi går skilda vägar om 5-50 år så vet jag att han alltid kommer finnas här för både mig och sin lilla tjej. Den finaste killen som någonsin vandrat i ett par skor!

Jag älskar er.