Är jag löjlig som tar åt mig och blir ledsen över detta?
Igår blev jag ledsen!
Nu kanske jag är jätte töntig, så ni får säga vad ni tycker. Men måste skriva av mig lite..
Det är nämligen detta ämne med: Gudmor & gudfar.
När jag blev gravid, så va de en självklarhet för mig vem som skulle bli gudmor och inte, självklart min allra bästavän som jag vet finns där vått & i torrt, och om inte för mig! så för våran lilla flicka. Någon som jag vet ställer upp även om vi två skulle bråka över några löjliga saker. Och så va de även för henne, att hon tog den rollen från dag ett och sa: ÅH! ja ska bli gudmor. Punkt! så har det blivit, och jag har inte tänkt på nått annat altenativ.
Men så till nu..
Min allra bästavän har blivit gravid! tänker inte nämna nått namn alls, för det är hennes suprise senare. Men jag får läsa på facebook att ***** skriker ut och säger: JAG SKA BLI GUDMOR ÅT ***** bebis? Jaha tänker jag för mig själv och blir lite stött.. Men tänker inte dra upp någon diskussion för känner att de är lönlöst att bråka om nått så fjantigt. Hon får ju välja vem hon vill, de är hennes bebis och hennes beslut. Men klart ja kände mig dum som inte får höra ett knyst av *** utan får läsa det på facebook?
Men igår så tog jag och skrev ett sms där ja frågade om hon skulle bli det. Och till svar fick jag: Ja, jag tänkte så. Sen tänkte jag fråga om Simon vill bli gudfar? DÄR blev jag riktigt ledsen och sårad! För fortfarande har jag inte fått frågan, eller ens fått någon förklaring.. Utan hon frågar MIN pojkvän som hon inte känner allt för väl? Både jag & Simon började undra lite och de kändes verkligen inte riktigt rätt.
Är jag jätte löjlig som tar åt mig?
Klart jag kommer finnas för liten varje dag & natt om det är så iallafall. Och jag kommer alltid att ställa upp för dom i vått och i torrt iallafall, jag älskar henne över hela mitt hjärta likaså hennes bebis som gror i magen.
Och det är bara en titel så att säga, men jag kan inte rå för att ja känner mig dum i detta läge?
När HON kommer bli gudmor åt våran tös, och hon frågar Simon, men inte ett ord till mig? "/
Hur hade ni känt?