Jag vill tacka alla mina underbara vänner och bekanta som verkligen stöttar mig i detta! bryr sig verkligen om mig och Wilja, kan inte få er att förstå hur mycket de uppskattas! utan er så hade jag varit totalt nergräven under jorden. Så de känns de just nu, och vore de inte för min dotter så hade jag inte velat ta mig upp på morgonen!
Oavsett hur sjuk & trött jag är, oavsett hur lite jag har sovit de sista dagarna, så när hon borrar in sina fötter i sidan på mig på morgonen som hon alltid gör, kryper fram och lägger sitt lilla huvud på sin mammas bröst för o få mig vakna, de är DÅ jag ser anledningen till att gå upp! Jag lever för henne.

Och jag ska göra ALLT i min makt för att du ska få de så bra som möjligt älskling!
Mamma är en kämpe, och har alltid varit.
Jag är bara så GLAD över att hon inte FÖRSTÅR nånting ännu, och att hon är så liten! Att se sin Pappa bara ta en väska och gå? de är ju fan mardrömmen! Och jag är så GLAD.... att jag inte behöver trösta henne varje kväll när hon gråter efter honom, för hon är alldeles för liten för det!

Jag är förbannad, ja är så jävla sviken! och de har jag ALL rätt i världen att vara!
Varför gav du mig ingen chans, varför PRATADE du aldrig om de DU tyckte var jobbigt? Du har fört mig så förbannat bakom ljuset! hur FAN har man mage om att prata SYSKON på Måndagen och STICKA på Onsdagen? Hur fan kan DU tro att JAG kan lita på ett ORD vad du har att säga till mig? 

Jag har varit så naiv, och trodde att allt skulle ordna sig. För de har de, vi har klarat allt TILLSAMMANS!
Man kan inte vara lycklig förns man är olycklig har jag kommit fram till! vi har helt enkelt gått igenom för mkt skit, och när väl räddningen kommer, så blir du så rädd och sticker med svansen mellan bena!

Men inga onda ord, du är den du är, och jag är den jag är. Vi är helt enkelt inte skapta för varandra! - Dina ord.
Men de gör förjävla ont!