Sitter på tåget nu ifrån Gnesta till Stockholm, om trettio minuter kommer jag äntligen få se min älskling, och få hålla om honom igen! så kort stund utan, men ändå saknar jag honom!

Kan inte bärga mig, jag vill veta vem du kommer att bli, jag vill se om du kommer få din pappas underbara ögon, jag vill se dig växa! vill se dig skratta, gråta, och le. Jag vill vara hos dig när det är jobbigt, vill trösta dig och säga hur mycket jag älskar dig! jag vill höra dig när du skriker på mig att jag är helt jävla dum i huvudet, och när du gör det så kommer jag älska dig ännu mera!

Vem är du? vi är såå nyfikna! är du en liten Leija som mamma tror? eller är du en liten Elliot som pappa och alla andra tror? det spelar ingenroll, vi älskar dig så oerhört mycket redan nu! Ibland tror jag att detta är en dröm, ska jag bli mamma? Jag är livrädd för att vakna en morgon och inse att jag har haft en lång och underbar dröm, till att vakna upp i tomhet och du är borta? Du har redan blivit oss, du är en del av oss båda, och utan dig så är vi inte hela!

Om det inte hade varit för den här lilla kulan som jag har på magen, hade jag aldrig drömt om detta. Har inte känt illamående, har inte haft illamående, har inte haft några cravings! så ibland tror jag på att detta är overkligt. Du ska veta att dessa 7 veckor som jag vetat om att jag har haft dig inuti mig har varit dom lyckligaste i hela mitt liv!

Förlåt om mamma stressar, det är mycket som händer och mycket att smälta, men tro aldrig att jag någonsin har tvekat på dig, från dag ett så visste jag att du skulle bli det viktigaste i hela mitt liv. Fanns aldrig någon tanke på att jag inte ville ha dig, vi kommer att klara allt, tillsammans, jag, du och Pappa!

Simon, förlåt att jag är som jag är, vill visa för dig hur mycket jag tycker om dig, vilken viktig del du har i mitt liv, vill visa dig all uppskattning, vill visa all kärlek som du är värd! förlåt att jag kan bli arg för att det står ett tomt mjölkpaket i kylen just nu, de e hormonerna som talar, men jag vill ändå säga förlåt! du är värd allt i denna värld, ni två har blivit den sista biten i mitt egna pussel.