- Hjärtat det blöder! Tack Carro..
Hej Patricia,
Mitt namn är Caroline ********, min pappa är gift med ****** mamma. Det är därför jag vet vem du är, Dessutom var du ju onekligen en av de "populärare" i Gnesta under högstadietiden, och Gnesta är ju Gnesta. Som du alltför väl vet. Hur som helst, jag skriver inte för att förklara vem jag är men jag tycker du har rätt att veta vilka personerna är som tycker och tänker hit och dit hela tiden.
Jag hade självklart kunnat skriva en kommentar på bloggen men jag vill vara mer personlig och jag fick din mejl när du lämnade ut ditt lösenord till din privata blogg.
Herregud vad jag skriver.. Jag vill bara ge dig några stöttande ord på vägen. Jag märker hur elaka kommentaren kastas in och hur de som kommenterar börjar tjafsa med varandra. Jag blir så imponerad av dig, verkligen imponerad av att du orkar fortsätta, att du skriver i din blogg trots allt och kämpar dig igenom alla dagar. Självklart förstår jag att Wilja, Linus och lilla bebisen och alla dina vänner och din familj lyser upp dina dagar och får dig att klara ytterliggare lite till. MEN du ska ha en sådan cred för din starka personlighet, det är så många kommentarer som inte bara kränker dig som individ, utan även dig som mamma. Vilket är totalt och helt fel. Det märks att du älskar din dotter mer än någonting annat vilket är så vackert att se. Jag måste erkänna att jag kunnat undra hur unga mammor (så som du själv) tänker när de skaffar barn, (trots att min egen mamma bara var 17 när jag föddes..). Men du har gett mig en ny syn på unga mammor, en syn som får mig att glömma alla dumma och idiotiska fördomar och inser att åldern inte har någon betydelse, kärleken-är ALLT som spelar roll.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, haha. Jag vill bara att du ska förstå att trots alla elaka kommentarer om det ena och det andra så blir jag verkligen inspirerad av dig, så som jag vet att många andra också blir. Dessa människor som skriver onödiga kommentarer... ja, jag vet inte om de är avundsjuka eller mår så fruktansvärt dåligt att de inte tror att någon annan kan må bra.
Försök glömma alla de där, fokusera på din egna lilla familj som verkar så varm och go. Så kommer dessa människor växa upp en vacker dag, precis som du redan gjort!
Jag sitter här och känner mig alldeles stum! Jag fick denna kommentar på min mail... Och varför jag väljer att publicera den är, för jag sitter här med gåshud och ögonen fyllda med tårar. Att ett sånt här mail kan komma in.. Att ett mail från just DIG av alla personer kommer in, gör varmt i hela hjärtat!
Du känner mig från 'högstadieperioden' då.. Ja totalt hela Gnesta avskydde mig?! Jag va inte snäll. Inte någonstans! och det gör mig så chockad över att DU har gett mig en chans, faktiskt sett hur man kan ändras. På riktigt! Ge mig alla dessa fina ord..
Som jag sa, jag vet inte ens hur jag ska kunna uttrycka mig och tacka tillräckligt! Vill bara ta och krama om dig.. Du ska veta, att det du skrivit har verkligen stärkt mig! Ett bevis på att folk faktiskt kan ACCEPTERA att man ändrats! Och folk som tror att man kan VÄXA upp. Folk som.. Ja, ger en en andra chans, även om man ibland inte har förtjänat den.
Miljoner tack! Nästa gång jag ser dig, så lovar jag. Ska ge dig en sån fet kram! <3
Massa tack Carro..
Mitt namn är Caroline ********, min pappa är gift med ****** mamma. Det är därför jag vet vem du är, Dessutom var du ju onekligen en av de "populärare" i Gnesta under högstadietiden, och Gnesta är ju Gnesta. Som du alltför väl vet. Hur som helst, jag skriver inte för att förklara vem jag är men jag tycker du har rätt att veta vilka personerna är som tycker och tänker hit och dit hela tiden.
Jag hade självklart kunnat skriva en kommentar på bloggen men jag vill vara mer personlig och jag fick din mejl när du lämnade ut ditt lösenord till din privata blogg.
Herregud vad jag skriver.. Jag vill bara ge dig några stöttande ord på vägen. Jag märker hur elaka kommentaren kastas in och hur de som kommenterar börjar tjafsa med varandra. Jag blir så imponerad av dig, verkligen imponerad av att du orkar fortsätta, att du skriver i din blogg trots allt och kämpar dig igenom alla dagar. Självklart förstår jag att Wilja, Linus och lilla bebisen och alla dina vänner och din familj lyser upp dina dagar och får dig att klara ytterliggare lite till. MEN du ska ha en sådan cred för din starka personlighet, det är så många kommentarer som inte bara kränker dig som individ, utan även dig som mamma. Vilket är totalt och helt fel. Det märks att du älskar din dotter mer än någonting annat vilket är så vackert att se. Jag måste erkänna att jag kunnat undra hur unga mammor (så som du själv) tänker när de skaffar barn, (trots att min egen mamma bara var 17 när jag föddes..). Men du har gett mig en ny syn på unga mammor, en syn som får mig att glömma alla dumma och idiotiska fördomar och inser att åldern inte har någon betydelse, kärleken-är ALLT som spelar roll.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, haha. Jag vill bara att du ska förstå att trots alla elaka kommentarer om det ena och det andra så blir jag verkligen inspirerad av dig, så som jag vet att många andra också blir. Dessa människor som skriver onödiga kommentarer... ja, jag vet inte om de är avundsjuka eller mår så fruktansvärt dåligt att de inte tror att någon annan kan må bra.
Försök glömma alla de där, fokusera på din egna lilla familj som verkar så varm och go. Så kommer dessa människor växa upp en vacker dag, precis som du redan gjort!
Jag sitter här och känner mig alldeles stum! Jag fick denna kommentar på min mail... Och varför jag väljer att publicera den är, för jag sitter här med gåshud och ögonen fyllda med tårar. Att ett sånt här mail kan komma in.. Att ett mail från just DIG av alla personer kommer in, gör varmt i hela hjärtat!
Du känner mig från 'högstadieperioden' då.. Ja totalt hela Gnesta avskydde mig?! Jag va inte snäll. Inte någonstans! och det gör mig så chockad över att DU har gett mig en chans, faktiskt sett hur man kan ändras. På riktigt! Ge mig alla dessa fina ord..
Som jag sa, jag vet inte ens hur jag ska kunna uttrycka mig och tacka tillräckligt! Vill bara ta och krama om dig.. Du ska veta, att det du skrivit har verkligen stärkt mig! Ett bevis på att folk faktiskt kan ACCEPTERA att man ändrats! Och folk som tror att man kan VÄXA upp. Folk som.. Ja, ger en en andra chans, även om man ibland inte har förtjänat den.
Miljoner tack! Nästa gång jag ser dig, så lovar jag. Ska ge dig en sån fet kram! <3
Massa tack Carro..
