Vart ska man möjligen börja?

P a t r i c i a  Li n d h N i e l s é n  <3  S i m o n B r a n d én

En kärlek mellan två människor där all tillit i världen finns, en människa man litar på i alla lägen, oavsett vad det handlar om. Två människor som tar ett beslut i tidig ålder, två människor som alltid kommer att vara bundna till varandra. Länkade med det vackraste jorden kan ge.

När vi fick reda på att det växte en liten ängel i oss fanns det knappt nånting att överväga, oavsett vad så ville ingen av oss tabort barnet, tvivlade aldrig på vårat beslut. Har många tankar kring att bli förälder i tidig ålder, kanske inte är rätt, man kanske inte får vara 'barn' själv.
Hur länge man har varit tillsammans eller inte hör inte hit, de förändrar inte vårat beslut, det får oss bara att bli kärare i varandra för varje dag, han är inget som går på rutin! Han är hela mitt liv, har gjort många misstag tidigare. Och kommer inte göra om dom!

Jag har redan haft dom 'viktiga' åren man behöver i livet. Jag har flängt runt, dykning nere i thailand, asien runt, rest till grekland och öluffat, vart överallt i hela vida världen känns det som. Åkt utomlands 3 gånger om året sedan ja va bebis, ja har fått nog. Och vill jag ut och resa gör jag det MED min familj. Jag har gjort mer än vad folk strävar efter under 40 år! och när vi kom till detta beslut, fanns det ingen tvekan.
Vi har ett förstahandskontrakt på en trea, vi har heltidstjänster båda två, vi har gymnasieutbildning bakom oss, vi har trygghet från våra familjer.
Folk säger att man slutar leva när man skaffar barn, men min åsikt är att man börjar LEVA!

Så varför ska vi då 'unga föräldrar' behöva bli nerklankade?
vem säger att man måste ha 'levt' sitt liv innan, alla individer väljer själva hur man vill ha sin framtid.

Säg inte: Vad vill ni med varandra om två år?

Det är någonting man inte kan veta, det finns inga svar, likaså kan ni inte ge dom svaren som är gifta, har hus, barn, bil osv. Det händer att man inte längre trivs med varandra. Och vara tillsammans för barnets skull tycker jag också är fel, man lider själv, och utsätter sitt barn för stress/konflikter mellan mamma & pappa, vem vill det?

Va bara tvungen att få ut mig lite, läst runt i bloggarna, och då har dom här frågorna ständigt dykt upp, elaka kommentarer från människor. Varför välja att läsa en blogg när man bara kastar galla över den?
SKÄRP ER!

Hur svårt kan det få tag på sin egna mamma?! helt omöjligt, svara innan jag blir tokig. Och vem skaffar ett nummer på 072 till en början?! :D Precis fått i mig lite mat, så nu blir det duschen, sen hoppas på att simon kommer snart, (vilket han inte gör) Men hoppas tiden går massa snabbt innan ja blir tokig! känns tomt utan dig hemma älskling.

Imorogn så är de ner till Gnesta som gäller, pappa kommer upp klockan 13.15 och hämtar mig, kontraktskrivning och kolla på lägenheten hos tanten. Hoppas på att hon flyttar ut så snart som möjligt!
Ska tömma lägenheten nu i helgen också, så helt tom ska den bli, sen på måndag så ska ja lämna nycklar och allt till elin. Åh! önskar att vi kunde flytta in i VÅRAN lägenhet på en gång! vårt kontrakt, å våra namn. Slut med andrahand, och de ska bli så sjukligt skönt.

Kollat lite bostadsrätter nu också, bara kikar. Nån gång, inte just nu, men snart, snaart så kanske det blir en.

Ta-taa!

Kommer du att föda "ensam" eller kommer du ha någon med dig i rummet?
Många kramar!

Svar: Simon och min mamma kommer att följa med på förlossningen har hon lovat! :)

Hur du märkte att du var gravid. Var det de typiska att mensen inte kom eller märkte du det på något annat sätt?

Svar: Det första var att mensen uteblev och den är i vanliga fall alltid regelbunden. Sen så hade jag de "vanliga" symptomerna så som ont i magen, ömma bröst osv. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan gjorde ett test lite mer för att Simon och jag hade 'pratat' lite om det! :)

Kommer du att kunna uppdatera när tiden är inne? och är du inte rädd att ngt ska gå fel?

Svar: Förhoppningsvis så kommer jag att kunna uppdatera såfort som möjligt, annars så kommer Simon få sätta sig vid datan och uppdatera det som händer så att ni får vara delaktiga i det hela. Jo klart att jag är rädd för att nånting ska gå fel, men så kan man inte tänka. Hoppas på att det är en frisk liten bebis här inne!

1.Bor du fortfarande hemma?
2.Kommer Simon stå vid din sida när lillen kommer?

3.Kommer du såsmåning om att vilja skaffa ett syskon till din lilla?

Svar:
1.Nej vi bor inte hemma, har fått ett förstahandskontrakt på en 3.a just nu!

2.Ja det kommer han att göra, i alla lägen.

3.Ja det kommer vi att vilja men det lär dröja ett par år, jag måste studera klart först och främst och därefter kan man börja planera ett syskon.

Vart var du när du fick reda på att du var gravid och var du själv eller med någon, i såfall vem och hur reagerade du/ni ?:)

Svar: Jag tog tåget ner hem till min Pappa i Gnesta för att hälsa på, Simon hade åkt iväg på jobb i Eskilstuna, så gick förbi apoteket, gick in och köpte ett test egentligen bara för 'att'. Kissade direkt när jag kom hem, la testet i badrummet, gick ut och pratade en stund med pappa, trodde egentligen att det inte skulle plussa. 
Gick tillbaka in, och i PANIK så skrek jag att han skulle läsa alla papper innan, trodde det va fel.
Sprang ner till ICA och köpte ett till, och poff så visade det sig ett +, och jag har aldrig varit lyckligare! min underbara bästa vän Mimmi fanns vid min sida en kort sekund efter, och va lika glad hon. 


 

Ska du göra ett faderskaps test?
Svar: Ja jag kommer göra ett faderskapstest, oavsett om jag vet att det bara är Simons, han måste stå som pappa i papprena också, och det är skönt att ha det där.

1. Bor du i villa, radhus eller lägenhet?

2. Hur många syskon har du?

3.Vad ska du plugga till senare?

4.Tror du Simon kommer ta något ansvar för ert lilla mirakel? 

Svar:

1. Just nu bor vi i en 2:a vid Globen i Stockholm.

2. Jag har 7 äldre syskon, halv. Både på Mammas och Pappas! men har kontakt med alla i stort sätt.

3. Som ni kanske vet så skulle jag börja på Björn axen nu till årsskiftet, men jag kommer att flytta fram dom studierna. För givetvist kommer jag inte att släppa min dröm! det är allt jag strävat efter, men om jag gör den just nu eller om två år spelar inte mig någon större roll. 
4. Oavsettt vad som händer mellan oss i framtiden så vet jag att han alltid, oavsett under vilka omständigheter kommer att finnas till för sitt barn, det är hans allt, och likaså mitt.

Vad tror ni att det blir för nått, en flicka eller pojke?
Svar: Simon och alla andra tror att det blir en liten Elliot, men bara för att så tror jag att de befinner sig en liten Leija där inne, men det återstår att se, det spelar ingenroll över huvudtaget.

Vad är det värsta du upplevt med att vara gravid?

Svar: Jag hade förberett mig på elaka kommentarer om mitt val, men till en viss gräns. Tycker att detta val är helt inviduellt. Och jag har själv haft lite åsikter om att skaffa barn tidigt, eller finns extremfall. 15-16, man är ett barn själv. Men å andra sidan så är man olika som personer. Och tvivlar inte en sekund på att man inte kommer att klara det.

Är du rik?

svar: Jag är rik av kärlek till vårt lilla mirakel, och simon givetvist! har allt man kan önska.

Tror du att din relation till Simonkommer att förändras när den lilla kommer? Isf, tror du att det blir på ett positivt eller negativt sätt?

Svar: Jag tror inte att den kommer att förändras särskilt mycket, klart att det blir en hel del rutiner med den lilla, men det blir vad man gör det till. Låter man det gå så långt att man endast är tillsammans för den lilla så tycker jag att man ska gå skilda vägar. Men samtidigt så kommer jag kämpa för honom in till sista sekund! :)

1. Vad var det som beslöt dig att behålla barnet?

2. Och har det blivit en stor förändring bland dina nära och kära, tex att vänner försvinner med mera?

1 svar: Någonting inom mig visste direkt att jag aldrig ville skada eller tabort detta barn. Givetvist skulle jag gjort det om de hade visat sig att Simon inte alls ville detta. Tycker att ett barn har rätt till båda sina föräldrar, visst hade det gjort ont.
2 svar: Klart det har blivit en förändring, med båda mina föräldrar har jag fått en bättre kontakt, och även mina två äldre syskon. Och med vänner så har man 'sollat' bort dom som visade sig vara ytliga, vill inte ha sånna kring mig.



1. Kommer du att lägga upp bilder på bebisen, så att man får se hur hon ser ut sen?

2. Vad sa dina föräldrar när du talade om att du var gravid?

Svar 1: Ja klart att jag kommer att lägga upp bilder på den lilla, men det är lång tid kvar. Än sålänge blir det magen när den växer i sin lilla takt.
Svar 2: Pappa sa inte så mycket, han blev glad å sa att han skulle bli morfar. Sen började han tänka på att de va tidigt, men han visste att ja skulle klara det. Och min mamma grät och skratta samtidigt i telefonen de e hon som vill kolla barnvagnar just nu.

1. Är du nervös inför förlossningen?

Svar: Nej jag är inte rädd för själva smärtan, för jag vet att de kommer ge mig det vackraste jag har, men jag är rädd för att någonting kommer att gå fel, komplikationer och så.

Nämn bloggar som du läser dagligen :)

2. Vad har du för någon mobil?

Svar 1: Jag och Simon har pratat mycket om Leija eller Wera om det är en liten flicka, och Elliot och Johannes om det blir en pojke. Men det får man se, kanske inte känns som en elliot när den kommer, utan en erik. Då blir det så! :)
Svar 2: Jag har en Iphone, och den är mitt andra liv, bästa telefonen jag någonsin haft.

Var din absolut första tanke att behålla lillen?

Innan du säkert visste att du var gravid var du rädd? eller hoppades du på ett lite konstigt sätt att du var gravid?

Kände du på dig att du var gravid innan du fick svaret?

Svar: Ja, älskade den redan från första sekund, la handen på magen och sa välkommen.
Det va blandade känslor, såklart va ja glad, över förväntan, men samtidigt så va ja ju rädd. Vad kommer Simon att säga, hur ska vi göra nu? kommer vi klara detta? många tankar på en gång.
Jo, jag gjorde nog det innerst inne, min mens är regelbunden, och även om den bara va fyra dagar sen, så visste jag det nog. Tror jag dolde det lite inom mig för att jag visste att jag skulle bli så lycklig.

Sitter på tåget nu ifrån Gnesta till Stockholm, om trettio minuter kommer jag äntligen få se min älskling, och få hålla om honom igen! så kort stund utan, men ändå saknar jag honom!

Kan inte bärga mig, jag vill veta vem du kommer att bli, jag vill se om du kommer få din pappas underbara ögon, jag vill se dig växa! vill se dig skratta, gråta, och le. Jag vill vara hos dig när det är jobbigt, vill trösta dig och säga hur mycket jag älskar dig! jag vill höra dig när du skriker på mig att jag är helt jävla dum i huvudet, och när du gör det så kommer jag älska dig ännu mera!

Vem är du? vi är såå nyfikna! är du en liten Leija som mamma tror? eller är du en liten Elliot som pappa och alla andra tror? det spelar ingenroll, vi älskar dig så oerhört mycket redan nu! Ibland tror jag att detta är en dröm, ska jag bli mamma? Jag är livrädd för att vakna en morgon och inse att jag har haft en lång och underbar dröm, till att vakna upp i tomhet och du är borta? Du har redan blivit oss, du är en del av oss båda, och utan dig så är vi inte hela!

Om det inte hade varit för den här lilla kulan som jag har på magen, hade jag aldrig drömt om detta. Har inte känt illamående, har inte haft illamående, har inte haft några cravings! så ibland tror jag på att detta är overkligt. Du ska veta att dessa 7 veckor som jag vetat om att jag har haft dig inuti mig har varit dom lyckligaste i hela mitt liv!

Förlåt om mamma stressar, det är mycket som händer och mycket att smälta, men tro aldrig att jag någonsin har tvekat på dig, från dag ett så visste jag att du skulle bli det viktigaste i hela mitt liv. Fanns aldrig någon tanke på att jag inte ville ha dig, vi kommer att klara allt, tillsammans, jag, du och Pappa!

Simon, förlåt att jag är som jag är, vill visa för dig hur mycket jag tycker om dig, vilken viktig del du har i mitt liv, vill visa dig all uppskattning, vill visa all kärlek som du är värd! förlåt att jag kan bli arg för att det står ett tomt mjölkpaket i kylen just nu, de e hormonerna som talar, men jag vill ändå säga förlåt! du är värd allt i denna värld, ni två har blivit den sista biten i mitt egna pussel.

Ikväll så blir det mys med älskling inne i stan! ska ta tåget 18.54 från Gnesta, och är hemma 19.30! så smidigt med att det går snabbtåg nu! så kommer simon och möter mig vid stan, sen blir det sommar med göran! :) har verkligen velat sätt den hur länge som helst, men inte blivit av bara.

Suttit här nu hemma hos pappa i mitt gamla rum och bara låtit tankarna snurra fritt i några timmar, och allt känns bättre. Saker och ting kommer verkligen att ordna sig, även om de känns tufft så är det ingenting som inte kan ordnas!
läst lite bloggar och fastnade i vissa, folk har verkligen jobbigt! mycket värre än mina problem, men samtidigt går problem inte att jämföras, människor känner alltid olika, och det är olika jobbigt för alla.

Men nu ska jag ta tag i allt, inte låta mina bekymmer och problem gå ut över dom jag älskar!
Lillen här inne får stå ut med all stress, Simon får stå ut med mina utskällningar för att mjölkpaketet är tomt i kylen.. Förlåt! menar det verkligen, ska bättra mig, ska tänka på varenda ord innan jag uttalar dom. Och ska verkligen visa dig mer uppskattning, mer kärlek för ALLT du är värd. Utan dig i vårt liv så vet jag inte vart jag ska vända mig!

Förlåt älskling, vill bara säga det.

Idag har vi vetat om dig i 7 veckor, och för varenda dag som går så älskar vi dig bara mer och mer, du är hela vårt liv! allt som vi tänker på, utan varandra såklart. Du har redan blivit en sån stor del i våra liv, och vad ska vi göra om vi förlorar dig? det vill vi inte ens tänka på. Du är den finaste gåva som någonsin kan ges! och även hur många motgångar vi kommer att stöta på tillsammans, så är det alltid i ditt bästa vi kommer att tänka på. Du är det viktigaste i vårt liv!
Vi älskar dig! // mamma och pappa.



Mamma: Eventuellt illamående brukar nu avta i frekvens. Blodmängden i din kropp ökar och kommer och kommer att göra det till och med den 30 veckan. Dina händer och fötter kan kännas varmare, på grund av att du har mer blod som cirkulerar.

Kroppen behöver extra mycket vätska och du kan känna dig törstigare än normalt. I denna vecka har du normalt gått upp ca 1kg, men kvinnor som lidit av illamående kan istället ha gått ned i vikt fram till nu.

Omkring v.11 är det möjligt att utföra en chorionbiopsi, en test där ärftliga sjukdomar och kromosom rubbningar kan upptäckas. På grund av missfallsrisken är dock fostervattensprov en vanligare metod.


Bebis: Ditt barn är 44-60mm långt från huvud till stjärt. Könsorganen började ta form i vecka 10 och utvecklas nu, men än går inte att se vilket kön barnet har. Nu har barnets alla viktiga organ bildats och eftersom de inte kommer att förändras annat än att de växer, är risken för medfödda missbildningar och sjukdomar liten efter denna veckas utgång.

Även risken för påverkan av infektioner och vissa läkemedel minskar. I slutet av veckan är barnet dubbelt så långt jämfört med förra veckan och huvudet är ungefär hälften så stort som resten av kroppen. Under ögonlocken börjar irisarna att bildas, de kommer så småningom att skydda ögonen från att släppa in för mycket ljus. Öronen fortsätter att utvecklas. Barnet kan nu gäspa, suga och svälja. Små finesser som hårstrån och naglar börjar dyka upp. Hjärtat pumpar blod till kroppens nu fungerande organ, inklusive navelsträngen som transporterar blod till moderkakan.

Hela denna dag har jag varit en virrpanna! oro hit och dit, boende och allt va bokstavligen katastof. Men med helt underbara vänner, en pappa som räddare i nöden, och en mamma som är hysterisk så har allt löst sig iallafall.
Så nu är det dags för intensivkurs, äntligen ska jag ta körkort! måste ha de nu när de blir 'lantsflicka' av mig igen! och stackars Simon, en kille som inte rört sig utanför södersgränser, ska flytta ut till kor och bönder!! :) Ska bli intressant. Men tack älskling, du är ett sånt stort stöd, vet inte vad ja hade gjort utan dig.

Men nu är allt ordnat, slippa bo i andrahand, flytta varenda år. Nu har vi vår trygga punkt, i en stor 3:a! och som sagt, de är inte för hela livet, utan de är en trygg start att börja på.
Så nu måste jag kontakta ny barnmorska, måste skriva in mig på BVC i Gnesta, om dom ens har det där? eller är de nyk? ingen som helst koll, måste verkligen ta tag i det imorgon!

Och på måndag så blir det blodprov på karolinska inför KUB-testet på lilla ängeln, och se till att inget är fel.
Nu sitter jag hemma, vart ute i gamla lägenheten i saltis och kollat till så allt är ok. Skulle spackla väggarna, men de är redan ordnat, så nu kan jag slappna av. Köra dig resterande av alla möbler bara, sen är det löst.

Sitter och väntar tills ängeln ska komma hem, mysa ner till en film! eller ut och gå, extremt sugen på att rensa skallen!
Och GRATTIS till Mimmi som fått jobb i Falun!!!! underbara du.

          

Vaknade upp imorse av att min älskling kommer in och väcker mig! med sig så har han pannkakor, och inte vilka som helst! HJÄRTFORMADE, med både sylter, och grädde! hur gör man? så himla underbart, kan säga att det har gjort hela min dag. Och jag är helt överlycklig! Jag sa till honom förra veckan som ett litet skämt när han frågade vad ja önskade mig på min kalas dag, - pannkakor i form av ett hjärta! och vips så gjorde han det?

Så klockan 5 imorse va han på seveneleven i globen och köpte muffins också, fick väcka stackars hugo för han hade blandat ihop receptet i huvudet, så tack för de också hugoo! Jag fick världens bästa start på dagen.

Och sen till presenten, förstår inte!!! hur fina som helst, tack tack tack tack! kollade på dom i affären, men kände att de va för mkt för min budget, och sen kommer Simon hem med ett perfekt litet paket, och perfekt inslaget, och innehållet! ÅÅÅH. Världens finaste skor ja nånsin sätt, så nu till hösten är ja helt uppgraderad. Tack igen älskling!!

Så nu ska de bli dusch, och sen ska vi åka till mamma på lite fika.

Anonym: Fysiskt omöjligt att ha så stor mage i så tidig graviditet. det är antagligen bara ditt fett som putar ut :)

Svar: Jo man kan tycka det, tro mig! tänkt på det, och frågat mycket i bloggen. Men ang fettet, så är det bara bra att ha lite för mkt än för lite, har för mig att bebisen får tillräckligt med näring om jag skulle bli sjuk? så det finns lite extra att ta på!
Och en annan sak, kommer aldrig banta under min graviditet, så kilon på vågen skiter jag fullständigt i. Sålänge jag och bebisen mår bra, så är det bra! :)

Precis haft en rast.. eller lunch, götgatan i super regnet! inte så lockande. Simon kom, men försvann ögonböj igen, en social pojke man skaffat sig! "/ Så ja.. Traska ner igen, blöt som en hund! Slutar kl 5 ikväll, mår lite halvkonstigt, å de drar i magen så jag tror att ja ska bli totalt galen. Va är det för nått? Känns som det hugger i vänstrasidan, nått som skrapas? Svårt att förklara. Sen försvinner det, och sen kommer det tillbaka och håller i sig ännu längre. Är orolig som en tok! går det inte över, ska man ringa bm då och kolla om det är nått fel?
Hjälp! vågar inte ens tänka tanken, om nått är fel. Hur vanligt är det? Någon som känt likadant?

Nä! dags att återgå med min brämhults i handen och fortsätta min fras: Ja hej mitt namn är Patricia och ringer här från tele2 företag! söker firmatecknare där'. Förstår att alla har förutfattade meningar om säljare! hatar när dom ringer mig, låt mig VA! Så.. själv så försörjer jag mig på det! men nån ska det alltid va. Bullshit, telemarkting är en bluff.

Bebisens ögon är redan väl utvecklade och täcks av ett skyddande membran, och ögonlock som öppnas och stängs är fortfarande några veckor avlägsna.

Vid den här tiden börjar också bebisen att göra små rörelser för att träna sina muskler. De är ännu för små för att du ska kunna känna dem men om du gör ett ultraljud så kan du förmodligen se dem. Armar och händer utvecklas snabbare än ben och fötter på det här stadiet.

Det är fortfarande inte möjligt att se skillnad på pojkar och flickor eftersom de externa delarna av könsorganden ser mycket lika ut. I vecka 9 kan man tydlig se fingrarna.

Ditt cirkulationssytem ändras under graviditeten och ditt blod ökar i volym med hela 50%. Volymökningen är viktig för att kunna tillgodose fostrets behov. Volymen kommer att börja öka redan under första trimestern och ökningen fortsätter under hela graviditeten. Denna utspädning av de röda blodkropparna kan leda till anemi och att du känner dig trött och orkeslös, något man kan åtgärda genom att se till att äta järntillskott.