Jag är snart 21 år gammal.

Och vad har jag gjort i mitt liv? summerar jag det så känns det som jag har hunnit med massor. Från att jag va väldigt liten, så har jag klarat mig själv.
Jag har alltid varit väldigt självständig, lärde mig tvätta när jag va 8, kokade potatis och kunde göra köttfärssås! älskade att stå i köket. Jag va ute i stallet klockan 7 innan skolan, släppte ut hästarna. Kom hem, red, tog in dom. Pysslade tills jag gick och la mig! Bara en sån sak, att lära sig ta ett ansvar över andra när man är liten va nog det bästa som kunde hänt mig.

När jag va 13 så började min 'black book' som jag så fint kallar den.
Vid denna ålder hade jag redan testat flera saker jag inte borde ha gjort! blivit full ett flertal gånger, jag va arg hela tiden. Hatade allt och alla, och bara ville försvinna! så kommer jag ihåg att de kändes.
Jag 'rymde' då också, och hade inte kontakt med mina föräldrar på minst 6 månader, jag va då i Eskilstuna mest dels av tiden! plugga, de gjorde jag. Men va jag där? mja. Sen åkte vi till Thailand, och Erika hängde på! Där börja de också vända, flyttade hem till Pappa igen.

14 kom, ännu dummare.
Och livet va verkligen inge kul, rättegång, ingen som ställde upp.
Kände mig då så jäkla ensam! Och förstod inte hur livet kunde vara så jävligt, hur folk bara inte SÅG vad som hände, varför fattade ingen för?

15, började skärpa till mig ordentligt! pluggade upp allting som jag missat, fick mina betyg. Åkte till Thailand med Madde i två veckor, dansa och gjorde saker som man verkligen inte skulle ha gjort vid den åldern! Men kul, ja så inåthelvete.

16, så flyttade jag hemifrån på riktigt! Började på Bernadottegymnasiet i Stockholm och blev tillsammans med hunken Simon Feldhof som han hette. I mina ögon! haha, va ute på fält. Blev en liten militärbrud, jag jobbade och slet. Bodde då i Hammarbyhöjden med Kornelia! jobba som en galning, skolan hyra och räkningar va redan då min vardag.

17, Började jobba ute på Krogen, så stod på vanilla, solidaritet, fellows. Festade som en TOK vid den här tiden, men skolan grejade jag *klapp på axeln*.
Åkte till Grekland på en sistaminuten, hade skitkul i en vecka.
När jag kom hem till Sverige så tog jag mitt pick och pack och flyttade till Linköping! Började jobba på skobutiken Nilsons. Hade en grym sommar! Flyttade sen tillbaka till Stockholm och började jobba som vårdbiträde på somatik i fruängen!

18, Resa - Resa - Resa kändes inte som ja gjorde nått annat, va ute en del också dock.
Träffade då Anton! Flyttade till Saltsjöbaden, träffade Alex som kom o blev en stor del i mitt liv.
En vän på andra sidan jorden som ligger mig varmt om hjärtat fortfarande. Åkte till Thailand och backpackade en månad. Trivdes!
Våren kom och jag och Mimmi bodde på stockholms krogar, jobbade när vi va hemma. Åkte till Grekland igen. Och nu kom våren, våra liv förändrades.

Jag blev gravid! Den största och den viktigaste händelsen i hela mitt liv, den händelsen som gör att jag står där jag står idag. Och att jag har kommit till insikt om vad som är viktigt i vårt liv!

19, vi flyttade till globen. Flyttade till Gnesta, kämpa med jobb, kämpa med ekonomi, kämpade med allt. Även om de va de bästa året i mitt liv, så va de nog mitt värsta! Den här osäkerheten och ständiga klumpen i magen. Att aldrig veta! Att hela tiden oroa sig, fyfan. I mars kom min mening med livet, min dotter föddes! Och jag kom nu och blev så förbannat stark, va som en pansare. Jag och Wilja! <3

20, sommaren flöt på. Linus såg mig då första gången, för nästan exakt ett år sedan! <3
Jag och Simon kämpade och försökte. Men vi båda drog ner varandra mer och mer i det stora svarta hålet! Vi gjorde varandra mer illa än nytta. Och ska inte säga att jag va en ängel, för det va jag inte. Jag brydde mig helt enkelt inte, de va väl de som va felet.. Ingen av oss värnade om vårat förhållande, varken jag eller Simon. Annars vet man aldrig, vi kanske hade fått det jätte bra tillsammans?
Efter allt.. och om allt hade lagt sig. Det är en sak vi båda aldrig kommer att få reda på! Men vi satte oss båda i den situationen som vi har nu. Vi båda är orsaken till detta! Man är aldrig ensam om att skapa ett problem, det är oftast två. Och vi två, vi skapade vårat egna helvete tillsammans!

Sen är vi där jag är idag.
Jag är stolt över mig själv! Stolt över den jag ÄR.
Stolt över att jag är en sån fin mamma för min dotter, visst att jag är daltig som många säger..
Men jag är den mamman jag alltid själv har velat haft, och då blir man sån. Jag vill kunna ge henne det jag själv aldrig fick! Vill vara den mamman som alltid finns, vill aldrig missa födelsedagar, vill aldrig att de ska gå månader innan man ses. Jag kommer aldrig att släppa taget om henne. Även om jag har problem just nu med att få saker och ting gå ihop, och varje gång jag kommer framåt så får ja ta ett STORT steg tillbaka, som i monopol. Tre steg tillbaka och ett fram!
Men vi tar oss fram sakta men säkert. Även hur jäkligt allt kan vara känslomässigt just nu, så har jag allt vi behöver. Kanske inte i överflöd, och tills hon kommer börja på dagis är det kämpigt! men det GÅR. Jag ska ordna så att det går <3

Jag har även nu fantastiska vänner, en fantastisk fin familj bakom mig i det här.
Har min stora kärlek, har hans stöd från hans föräldrar, Wilja har framförallt nya och fina människor som bryr sig om henne. Hon har en 'extrapappa' som är finare än vad man någonsin kan tänka sig! som bryr sig, som hjälper, som pussar, som kramar. Som tröstar! Nått som jag aldrig trodde skulle inträffa.

Min mardröm va att träffa någon som inte kunde acceptera henne.
Men att ha träffat någon som är henne mer nära än hennes biologiska, trodde jag aldrig skulle hända. <3

Tack vill jag säga, tack för min resa! Men den är verkligen inte slut, den har PRECIS börjat! :D