Just såhär arga är vi på fästingarna just nu!
Efter att ha hittat ÄNNU en till på skinkan, så fick jag nog. Stoppa ner Wilja i vagnen och gick raskt mot vårdcentralen med gråten i halsen och av känslan - årets sämsta mamma!
Kom in på en gång, och där la hon en lugnande hand på axeln på mig och sa att de inte var någonfara.

Jag hade fått bort alla SEX, förutom en! då de va lite kvar. Men ingenfara sa hon, barn mellan 0-7 år hanterar fästingar, TBE och Boleria bättre än oss vuxna! hon va inte ens röd på de ställen som de hade avlägsnats på. Utan dom tvätta rent det, och sen får jag återkomma om det blir rött kring! eller om hon får feber de närmsta två veckorna.

Jag förklarade att hon hade varit på samma ställen som alla andra barn! Men inte en enda hade dom fått. Wilja hade tydligen satt sig i ett litet 'fästingbo' som hon kalla de, och de spelar ingen ROLL hur mkt man klär på barnen, stövlar etc. Dom små jäklarna hittar in! :(

Känner mig bara så sämst... men fan, på en gräsmatta med kortklippt gräs. Hur ska jag kunna veta att de bor ett helt kompani med äckeldjur. Vilken otur alltså!

Nä jag har ångest.
Förbaskad ångest, tänk om de händer nått. FAN!