Jag har haft en så mysig kväll, kebabsallad, tända ljus, en skitsnygg pojkvän, kollat på the rock! som förövrigt gav orgasm, en så sjukt bra film som jag helt har missat? hjärtat sover gott och även om jag borde passa på att sova så kan jag bara inte. Jag vet att jag är trött, jag är sådär övertrött.. när allt bara rinner av en, allt ansvar, all uppsikt så känner kroppen av hur trött man egentligen är! kroppens egna försvar sätter igång, man känner sig hemsk när man kommer på mot kvällen: oj, wilja! hoppas hon har det bra? och nu kan jag inte göra nått annat än o tänka på henne. Så tomt det är utan barn? hur kan man vilja ha det så? skulle ja få min vilja igenom skulle jag ha ett dussin som tjoar upp allting! livet blir så mycket roligare, och jag trivs så. Med fart & fläkt.

Sitter också och tänker på hur det kunde bli såhär.. Jag är så glad över besluten som jag har tagit, för en gångs skull så har de varit bra val jag har gjort. En helt rätt riktning! för mig själv, för oss alla.
Men jag är så ledsen över hur det är mellan mig och Wiljas Pappa! Den här ständiga klumpen i magen. Hur kommer nästa samtal vara.. Vad kommer sägas då, vem börjar skrika först. Vem kallar vem vad.. Vem ställer inte upp! Jag är så trött in i själen på att bråka! Varför inte samsas och skita i varandra, utan tänka på Wilja! hon är för gudsskull VÅRAN dotter! Och hon borde gå före allt annat i världen? Blir bara så ledsen när de känns som jag är den enda av oss som tänker på henne. Som vill hennes bästa! som ställer upp.
Idag har han henne, och de är jag så glad för. För DERAS skull! Men vill inte att de sker en gång på två veckor, jag vill att hon ska vara lika trygg med honom som med oss.

Blä, gnugga sig i ögonen och sluta tänka på bekymmer.
Kryper ner tätt intill, lycklig för att du finns till.. <3