Hela dagen har varit helt underbar! träffade käre Emelie och hennes lilla Leija idag! Inte sätt henne sen vi slutade på igelstaviken alltså, flera ÅR sedan! och har inte ens träffat hennes dotter ännu! så de va hur mysigt som helst, satt och prata, fika, klippte henne även här hemma! va till BVC och vägde hjärtat mitt också.
Ja, hur som haver en superdag verkligen! Kom hem, Simon kom hem. Va och handla, ätit godaste köttfärssåsen någonsin, kollat film. Simon sover, Wilja sover och här sitter jag...

DEPPIG?! vad i hela världen har JAG att deppa för? Har en underbar dotter, har en pojkvän som jag avgudar! Vi har det bättre än vi nånsin har haft. Så varför känns det såhär? nått i kroppen bara skriker fel! men jag vet inte vad det är, jag är skit trött.. Men jag kan inte sova! jag tänker för mkt, men när jag väl tänker på vad jag tänker på... Så kommer jag fram att jag inte vet VAD jag tänker på? Fan jag känner mig som en ren idiot.
Va är det för fel? Är påväg att börja gråta... men det har inte hänt nånting? Äsh, vet inte vad det är!
Ont i magen och mår konstigt, jag gillar inte den här känslan för fem öre. Okej om det hade varit nått, så jag hade en anledning! men helt från NOWHERE när vi kollar på film känner jag att ja bara vill böla ihop? :(

Är det någon amningsdepp? för jag slår vad om att imorgon kommer jag att må susen!

Skitsamma, nu struntar jag i det här fullständigt.

Föresten! Jag kommer kanske börja jobba nu så att Simon får vara pappaledig och hemma med Wilja. Känner mig kluven om det.... Vill verkligen inte lämna min prinsessa om dagarna! Men hur vi än vrider och vänder på det, så kommer de gynna oss ekonomiskt nått otroligt.
Om Simon är hemma med henne mån-fre och jag kanske jobbar 3 dagar i veckan, (kväll eller morgon), och Simon jobbar helger? jag vettefan!

Är det någon som har erfarenhet av det här, kom med råd om hur vi kan lösa det!