Natten som gud glömde AV Simon Brandén.
Jag förstår inte vad problemet ska vara att ta sig från Stockholm Central till Gnesta efter ett jävligt jobbigt arbetspasss?!
Först och främst jobbade jag som servitör igår kväll på Sjöfartshuset, vilket bara det drog musten ur mig, mina ben kändes som gelé när jag staplade därifrån klockan 00.00 för att ta mig till Centralen.
Väl där får jag reda på att jag måste byta i Rönninge, till direktbuss till Gnesta. Inte så jobbigt tar lite extra tid för att komma till Gnesta. Ingenting jag egentligen orkade brusa upp över, men väl i Rönninge sätter jag mig för att vänta på denna mystiska ersättningsbuss som skulle ta mig direkt till Gnesta. (Tyckte redan från början att det lät lite väl fantastiskt utav SL att faktiskt ha satt ut ersättningsbussar nattetid.)
Vilket det också var jag satt där i 40 minuter och väntade på den där jävla bussen...
Brevid mig sitter en annan tjej som hon skulle till järna, alltså åt Gnesta hållet, så jag tar kontakt och frågar henne om hon vet något, och om en ciggaret (eftersom mina var slut). Det var det dummaste jag har gjort i hela mitt liv! hon trodde jag ville ha kontakt och prata, vilket jag inte ville. Men det var ju självklart hon för dum för att fatta. Så hon satt där brevid mig och berättade om hela sitt skit tråkiga liv medans jag bara satt och ångrade att jag någonsin fötts, eller tagit kontakt.
Iallafall efter 40 min tar vi en buss till Södertäljehamn, därifrån så splittar vi en taxi till Järna hade no cash till Gnesta! och där sitter jag i Järna 18 km från Gnesta som e mitt slutliga mål, glad var jag iallafall att jag slapp den där jävla verbalamaskinen jag slet nästan öronen av mig.
Så jag känner ingen där med bil, inga möney till taxi och vill inte väcka min sköna när hon ligger och sover, så jag bestämmer mig för att börja knata 18 km!
Jag var trött, jag frös, och hade ont i bena. Förutom det var det bara jag Winnerbäck i mina öron och stjärnorna att hålla mig sällskap genom denna natt som Gud glömde!
Jag e iallafall fast besluten att gå 18 km, som tur e ringer då min Patricia efter en km och jag måste ju berätta vad jag håller på med, hon blir arg för jag inte har ringt och sagt som det va, hon tyckte inte jag var klok! Och att hon ska väcka sin pappa klockan halv fyra på natten och hämta mig, och vilket han även gör!
Fy fan vad pinsamt det vaaaaar!
Fy fan vilken hård natt det var jag förlorade fan en del av min själ den natten (hoppas inte det var en bit som Patricia tyckte om), folk säger att de var med i vietnam, eller har tjänstgjort i Irak, det är inget mot att nästan ha gått från Järna till Gnesta!
Först och främst jobbade jag som servitör igår kväll på Sjöfartshuset, vilket bara det drog musten ur mig, mina ben kändes som gelé när jag staplade därifrån klockan 00.00 för att ta mig till Centralen.
Väl där får jag reda på att jag måste byta i Rönninge, till direktbuss till Gnesta. Inte så jobbigt tar lite extra tid för att komma till Gnesta. Ingenting jag egentligen orkade brusa upp över, men väl i Rönninge sätter jag mig för att vänta på denna mystiska ersättningsbuss som skulle ta mig direkt till Gnesta. (Tyckte redan från början att det lät lite väl fantastiskt utav SL att faktiskt ha satt ut ersättningsbussar nattetid.)
Vilket det också var jag satt där i 40 minuter och väntade på den där jävla bussen...
Brevid mig sitter en annan tjej som hon skulle till järna, alltså åt Gnesta hållet, så jag tar kontakt och frågar henne om hon vet något, och om en ciggaret (eftersom mina var slut). Det var det dummaste jag har gjort i hela mitt liv! hon trodde jag ville ha kontakt och prata, vilket jag inte ville. Men det var ju självklart hon för dum för att fatta. Så hon satt där brevid mig och berättade om hela sitt skit tråkiga liv medans jag bara satt och ångrade att jag någonsin fötts, eller tagit kontakt.
Iallafall efter 40 min tar vi en buss till Södertäljehamn, därifrån så splittar vi en taxi till Järna hade no cash till Gnesta! och där sitter jag i Järna 18 km från Gnesta som e mitt slutliga mål, glad var jag iallafall att jag slapp den där jävla verbalamaskinen jag slet nästan öronen av mig.
Så jag känner ingen där med bil, inga möney till taxi och vill inte väcka min sköna när hon ligger och sover, så jag bestämmer mig för att börja knata 18 km!
Jag var trött, jag frös, och hade ont i bena. Förutom det var det bara jag Winnerbäck i mina öron och stjärnorna att hålla mig sällskap genom denna natt som Gud glömde!
Jag e iallafall fast besluten att gå 18 km, som tur e ringer då min Patricia efter en km och jag måste ju berätta vad jag håller på med, hon blir arg för jag inte har ringt och sagt som det va, hon tyckte inte jag var klok! Och att hon ska väcka sin pappa klockan halv fyra på natten och hämta mig, och vilket han även gör!
Fy fan vad pinsamt det vaaaaar!
Fy fan vilken hård natt det var jag förlorade fan en del av min själ den natten (hoppas inte det var en bit som Patricia tyckte om), folk säger att de var med i vietnam, eller har tjänstgjort i Irak, det är inget mot att nästan ha gått från Järna till Gnesta!
