Sommar, sol och hästar i hagen. En bror som bråka, en mamma som satt med en cigarett i handen! och jag som va i full färd mot stallet! att få bara sätta sig där en stund, ha min 'egna' lilla tid, jag och Zorba. Fanns inget bättre! Pappa kom ner efter en stund och gav hästarna mat, dags för att ta ut Z på en tur. Och jag följde självklart med, inte va jag gammal. Satt i sadeln framför Pappa när jag va 1, och så fortsatte det, tills jag blev 6 år, och fick min allra första häst. En idiotisk liten shettis som också bet av tippen på mitt högra öra! tack för den. Kolsvart, och såfort man vissta sig i hagen så borra han ner huvudet i marken och sprang som en attackhelikopter mot en! Så ALLA sprang.

Jag har inte så mycket minnen från tiden Mamma och Pappa faktiskt fortfarande var tillsammans, tror jag har förträngt mycket. Även om jag va så liten när dom separera, så va de inte bra under tiden vi levde tillsammans.
Mamma som flyttade till ett helt annat land med två små barn, mina syskon. Träffa Pappa som hade en hel gård i Sverige, massa hästar! och ja, var glad i glaset. De va nog inte det liv hon hade tänkt sig!
En syster som är 14, och inte kan ett ord på svenska! mobbning i skolan pga språk, hur tror ni hon betedde sig? Skit.
En storebror som inte heller förstod, och blev bortglömd när jag kom till världen som liten och prematur! alldeles för tidigt. En mamma som aldrig va hemma, hon va på sjukhuset med mig. En plastpappa som jobbade och hade firma i stockholm. Han blev lämnad ensam med min Farmor på landet, utan att kunna prata för sig själv!

Som sagt, denna tid minns jag inte. Utan har fått allt berättat, och vet inte om man heller kan lita på allt. Det är som sagt från bådas håll, och vad som är riktigt sant? vet man nog aldrig. Bara dom själva!
Kan inte säga att mamma var världens bästa i alla lägen, men jag förstår henne, och jag förstår att hon blev desperat till slut, och valde en helt annan väg! när jag va 6 så försvann min mamma. Från ena dagen till den andra så va hon borta! inte ett spår. Hon lämnade tre barn efter sig, som min Pappa fick ta hand om. Dagarna fortsatte, och tog någon vecka så dök hon upp igen på natten. Tala om att hon skulle flytta, hon hade hittat någon annan. Jag i panik, bara gråter och klamrar mig fast vid henne! Pappa är rasande, ja ställer mig vid ytterdörren för att han inte ska bli för arg och springa efter henne, sen va de svart. Han kasta undan mig så ja flög in i skåpet bakom. Vaknade upp dagen efter och skrek: mamma! inget svar. Där har hon lämnat mig, min bror och min syster! HENNES barn, och inte min Pappas.

Några månader gick, och jag träffade henne igen. Med hennes nya! Allt verkade frid och fröjd. Jag bodde där varannan vecka, började på förskolan. Nu börjar jag minnas själv, mest detaljer sedan innan. Så, året gick, Pappa ramlade ner från taket då han jobbade. De ena och andra hände, sängliggandes. När ja va där så va de jag som ordna allt hemma, laga min egna mat, försökte få de lite rent. Hur ska en sexåring göra? Under denna tid började Pappa även dricka, väldigt mycket. Kompisar ville jag aldrig ta hem, för ja skämdes! Inget ont om honom, jag älskar honom över allt annat, hade jag inte haft honom, vet jag inte vart jag hade varit.

Han gav mig allt jag inte ville ha! jag ville ha hans kärlek, men fick hans pengar. Vilket även mina vänner såg, nya telefoner, nya kläder, nya skor, alltid de bästa! häst hit och dit. Men de va bara en fasad, som jag höll upp så otroligt länge. Ja hade ingen Pappa, jag tog helt enkelt hand om mig själv!

Min mamma flyttade 40 mil rätt upp i sverige tillsammans med min bror, han följde med. Efter att den ena lurar me de andra och den ena något helt annat så valde jag att flytta med min mamma. Vilket jag aldrig borde ha gjort. Där började ett liv i helvete, av rädsla, osäkerhet. Misshandel, slag efter slag, allt fick vi vara med om. Poliser om nätterna, en mamma som kämpar i snön helt naken och blodig för att idioten snart slår ihjäl henne.
Jag och min bror som ligger sängen tillsammans och håller för öronen medans vi hör henne skrika!
Min Pappa som åker och hämtar oss gång efter gång, när vi gömmer oss mitt i vintern i våran glasbutik för att han inte ska komma! sover på ett golv, mamma är full av blod, likaså jag.

Iallafall, det är historia, och bara en början till ett liv som slutar vart jag är idag.

Jag va tvungen att andas lite.. Så gör en uppdatering nu igen.
14.06

Jag flyttade hem till Pappa igen, och träffa Mamma någon gång per år, och varje gång ja kom hem, så va de samma sak igen. Och hos Pappa va ja fast med hans drickande.. Att få höra elaka saker, att inte kunna skjutsa på träningar, inte hämta från skolan, eftersom han va full innan klockan 14.00 då jag slutade! och som ja sa tidigare, bara en fasad för alla andra. 'Patricia är bortskämd, hon får allt hon vill.' Ja må ha fått saker! men inget annat än så. Tvätta, diska, och laga min mat själv när jag va 10, om de inte handlade om fryspizzor eller nå annat skräp. Och stallet, de va där jag kunde andas! de va min flykt då! Skolan, till stallet och stanna till att de e så mörkt ute och hoppas på att han sover, sådär fortsatte det, och länge.

Sen kom den här magiska åldern 13, då allt va fel! man skulle vara någon man faktiskt inte va. Redan då började jag strula, Eskilstuna va jag mycket i på den tiden. Rymde dit såfort jag kunde, va med min bästavän och hennes familj. Och det levnadsättet är inte heller okej, aldrig för barn omkring! men de förstod man inte då. De va helt sjukt bra att supa sig aspackad med hennes mamma och vänner när man va 13? röka fick vi göra också! så de ena ledde till de andra, sprit, rökte på, ciggaretter.. Ja och killar kom in i bilden! ens självkänsla låg på botten och allt man gjorde va att agera utåt! riktiga jävla skitungar, ljög, söp och blev jagad av poliser. Och man tyckte man va jätte häftig? Ja gjorde helt enkelt revolt! jag orkade helt enkelt inte längre att ta hand om mig själv!

De gick långt, långt långt utför! Men jag tog mig i kragen, vet inte vart jag fick den kraften ifrån! åkte inte dit mer, va hellre hemma hos Pappa och skulle visa mig 'poppis' i skolan! trycka ner alla andra för att få må lite lite bättre själv! Helt idiotiskt, och idag får jag leva på det. Må bra för stunden, på andras bekostnad!
Sen när jag fyllde 14, så träffade jag min första pojkvän! och som sagt, min allra första kärlek.

Att få ha någon som brydde sig om MIG va helt underbart, fanns inge bättre. Någon som brydde sig för mkt, och blev arg, slog i saker, skrek, va elak, manipulera mig! skitsamma, jag hade någon som älskade mig. Och jag kan idag inte förstå hur jag stod ut. Idag är vi båda två olika personer, och den här killen har ändrat sig så oerhört och är en av jordens bästa kan jag lova. Men vi två tillsammans, med lika hemska bakgrunder, gick inte så bra.
Efter 10 månader så va han otrogen, och kom till mig och sa det. Men det tog slut, många tårar, och hjärtat krossat för allra första gången! de va i samma veva som jag faktiskt flyttade tillsammans med Mamma igen.

Hennes man som hon fortfarande var tillsammans med flyttade ner till stockholm, han misshandla henne nästan intill döds. Och han fick 7 månader på öppen anstalt i Sundsvall. Och Pappa fixade lägenhet i stockholm till oss, så vi kunde få lära känna varandra igen. Och det gick inte så bra! Hon försvann i flera dagar, me mig hemma utan att säga nått, inga pengar till mat, ingenting. Bara borta!

De här är bara kort sammanfattat.
Då är inte bortglömda födelsedagar inräknade, lögner, sex, sprit, drogor inräknat. För tungt just nu.

Hon gick tillbaka till honom igen och det va inte första gången! hela mitten perioden i mitt liv är helt luddigt, minns knappt nånting. Vet att min syster ville adoptera mig, medans ja bara skrek och betedde mig illa mot alla. Ville inte ha någon jävla hjälp, ja hade klarat mig själv! så ja har lärt mig. Att någon ska bry sig FANNS inte.
Svek vänner, litade inte på någon helt enkelt.

Bodde i en jäkla väska, och har mer eller mindre gjort det fram tills nu. Hela tiden, skolan gick åt helvete! hade ingen energi, allt gick åt till att försöka klara mig själv. Bodde inneboende, kämpade med att ta mig fram på timanställningar! flytta runt hela hela sverige. HELA tiden, kände mig inte hemma nånstans!
I varje förhållande jag haft så har jag betett mig som skit! för att såfort någon kommit mig nära så har ja bara visat taggarna utåt, hatat allt och alla. Och det har lett till att jag har sårat för många underbara människor kring min närhet. Sista åren har varit hemska, då ja verkligen har varit tvungen att klara mig själv, ekonomiskt, känslomässigt, på alla sätt.

Nu blir det en paus i detta.