Rädslor kring förlossningen!
Nu börjar mina tankar dra igång om förlossningen... Denna bild togs samma kväll som Wilja föddes för snart två år sedan! ♥
Mina tankar har börjat dra igång ordentligt nu när Lillasyster faktiskt snart kommer! Nu är det 8-12 veckor kvar tills hon är här, bara en sån sak! Det känns helt orimligt, jag förstår det inte ännu.
Min förlossning med Wilja var en dröm!
Ni som inte läst min förlossningsberättelse så finns det en kategori om just den.
Mina dagar övertiden va helt... Förjäkliga! Envisa unge, jag försökte med verkligen allt allt allt. Och till sist så orkade jag inte längre, utan fick hjälp så jag kunde åka in till Södertälje natten den 29 Mars. Bara för att vägra åka hem! nu fick dom helt enkelt göra VAD dom ville med mig. Skulle få en igångsättningstid 12.00 den 30:e, men 15 minuter innan så gick vattnet! och DÄR började mina stormvärkar från 0-100 på 3 minuter.
8 timmar senare så låg en liten flicka på sin Mammas bröst, och mitt liv började. ♥
Eftersom jag har en så fin upplevelse från Wilja så är jag så rädd denna gång att jag har målat upp den bilden alldeles förfinad?! De kan gå rent åt helvete, kan bli snitt? ush, jag bäver mig! Vill verkligen inte. Vill få föda fram min prinsessa... många har rädsla inför förlossning, jag har en så otrolig rädsla över snitt!
Kommer det bli en långdragen förlossning? Sugklocka & allt som hör till? Spricka? Alltså! fan, de skrämmer mig.
Det jag menar är, jag har nog en för BRA upplevelse! Och är inte ett dugg rädd inför de som komma skall. Utan jag ser fram emot de så mycket, de gjorde inte ens ont att föda! värkarna är ju från hell, men krystvärkarna var ju bara en så stor lättnad och allt försvann sakta sakta. Jag upplevde aldrig min livs mardröm.. Och jag är rädd över att jag ser framför mig hur bra förlossning med lillasyster blir. Även om de kanske slutar i panik?
Hur va era känslor kring förlossningen med era barn?