Morgonen den 24:e Februari så åkte jag in på en kontroll vid 09.00 på MVC, när vi kom in så kollade vi så allting såg okej ut. Och vi bestämde oss för att göra en undersökning då jag gått öppen 3 cm i en vecka, men att tappen fortfarande va 3 cm lång. Barnmorskan bestämde sig för att göra en lätt hinnessvepning! Dock så sa vi det, att förmodligen kommer inget att hända, då den va så liten.

Åkte hem till mina svärföräldrar och va där hela dagen med Wilja och lekte, i all sin ordning!

16.30
När vi kommit hem så började sammandragningarna komma! Dock inte så dom gjorde 'ont,ont'. Hela tiden så jämförde jag min känsla utav värkar med Wilja (vilket jag INTE skulle ha gjort!) Men Linus säger att nu åker vi hem, och vi vägrar helt enkelt att åka hem. Du spelar på att du har ont, eller vad som! för nu ska hon komma. Så vi sätter oss i bilen och styr mot uppsala! Väl i bilen så börjar sammandragningarna komma var 4:e minut ca. Men gjorde fortfarande inte ont, utan andades utan problem igenom allt och skrattade!

17.20
Så kom vi in på en undersökning/bedömning! Läget oförändrat, inget hade hänt med tappen den va fortfarande 3 cm. Men buktande hinna, och öppen 3 cm i omfång! hemgång tänkte jag. Men hade världens bästa barnmorska som sa åt oss att vi fick stanna, eftersom vi hade en liten flicka på 2 år, och lång väg att åka.

18.00
Fick vi komma in på ett rum! Fick en rock, och där skrattade vi på som vanligt! hade sammandragningar, men inget som jag upplevde som jobbiga. Andades igenom varje som varade i ca 40 sekunder bara.

19.10
Frågade barnmorskan mig om dom skulle tappa upp ett bad åt mig! Tände ljus där inne, hett hett vatten! Otroligt skönt. Myste med älskling som verkligen hjälpte mig när dom steg till graden värre! men de satt i rumpan, inte i magen. Och gjorde ännu inte ONT!

20.20
Så klev jag upp för jag kände att jag höll på att bli överkokt! va så varm, och satte på mig en ny rock och började att gå ute i gången med hjälp utav ett gåbord! Helt plötsligt från INGENSTANS så kände jag jordens tryck! där tappade jag nästan andan, fyfan! Skrek efter barnmorskan och bad henne göra en undersökning för att se hur läget var!

20.35
Gjordes undersökningen! Tappen va utplånad och jag hade öppnat mig 7 cm! UTAN att ha haft speciellt ont alls! Helt chockad va jag, jag bad om att få bada nu. Dom skrattade bara och sa: nu är de dags att förbereda dig för att föda barn! De va väl där omkring vi bara kollade på varandra och frös till. DÄR började de göra pissigt ont! Började andas lustgas, och skrek efter eda. Men nej, det va självklart försent!

Sen tiden mellan har jag inte någon koll på, inte Linus heller. Ont gjorde de, och så intensivt! Kändes aldrig i magen denna gång, allt jag skrek om var att svanken och ryggen snart skulle gå av! Skjut mig, de var allt jag tänkte på.

21.45
Började TRYCKET nertill komma! Och fick nu börja krysta, de tog en stund innan fröken åkte ner i kanalen helt.

21.55
Så såg dom hjässan, och talade om för mig att hon inte hade något hår! Värken efter, så kom hela paketet. Som Linus sa, Novalie bara FLÖG ut! Hela huvudet, kroppen hela stora fantastiska tjejen flög ut under en och samma krystvärk!♥ De va helt... fantastiskt!

21.59
Föddes de andra miraklet i mitt liv, de sötaste jag någonsin sett! vår dotter Novalie, en frisk och helt fullt utvecklad stor prinsessa!

Efter undersökningen så hoppade jag in i duschen, fick inga bristningar, inget stygn behövdes! Utan jag kunde kissa på en gång utan att de sved, upp och gå! (bajsade!) helt utan problem.
Mer eller mindre, en helt fantastisk upplevelse! Och från o med de jag kände som smärta så tog det knappt två timmar, och utan komplikationer eller smärtlindrning förutom lustgas! Är så stolt över mitt hjärta som hjälpte mig att hålla mig så lugn, så otrolig på alla sätt och vis.

Den här förlossningen va mycket smärtsammare under de två timmar de varade! Då allting var så intensivt (till skillnad från Wiljas) , även om den gick snabbt. Men känslan, helheten och upplevelsen kommer jag aldrig att glömma! Aldrig någonsin. När Novalie kom upp på bröstet så kände jag mig så pigg! Jag hann aldrig bli trött, utan hade en sån enorm kraft! Därav va känslan att få upp henne på bröstet så mycket mäktigare än vad jag upplevde med Wilja! Då kräktes jag fortfarande. Och de tog en stund, eller någon dag innan jag faktiskt förstod. Detta va en annan känsla på en gång, går kanske inte att beskriva!

Men såhär i efterhand! Jag har inte ont någonstans, verkligen ingenstans! Är inte svullen där nere ens. Med Wilja hade jag svårt att sitta ner i veckor! att gå, att göra saker. Lyfta etc! De gjorde ont att kissa i närmre en månad, hade alltid en vattenflaska med vatten brevid toaletten.

Jag upplevde aldrig att jag blödde mycket efteråt med wilja! Men nu inser jag, de gjorde jag. Jag har en liten tunn binda i, och de kommer som en ljusrosa flytning! inte mer än så. Hade mycket kougelerat blod igår och i fredags kväll. Men nu är allt de borta! Känns verkligen inte som jag har fött barn.