Supermum?
Ibland känner man sig som en sådan! Hur stark som helst, att man klarar allt. Sen kommer de då dagarna man vill dra täcket över huvudet och stanna kvar där, för ja! Jag har rätt många sånna dagar också. Men någonstans går man upp för att man måste! Man måste få vardagen att fungera, jag måste gå upp för Wiljas skull. Jag måste göra livet rättvist för henne! Punkt, inge snack om det. Att ge upp, det är den sista utvägen! Och jag är långt ifrån den just nu, jag kämpar. Och det är bara början på en hel jäkla resa! Jag är 21 år gammal, och jag kommer tvingas kämpa mig igenom hela livet. Så varför sitta och älta spilld mjölk, kan inget annat än att resa mig, sträcka mig, och aldrig sluta kämpa! ♥

Idag så har det varit en effektiv dag enligt mig! (mer har jag gjort under denna dagen som på en hel vecka). Även om jag känner mig kry, så ska jag ta de L U G N T! Men det är inte Patricia, jag vill helst ha hundra bollar i luften, då mår jag som bäst. När jag har press kring mig, stress kring mig! Ja, då levererar jag. Idag har vi lagat lunch, städat! för de har inte gjorts på en hel vecka.. :P Två isättningar, busat med Wilja.

Tagit hand om en pojkvän med 39.4 gradersfeber! :/ Ush, när ska denna lilla förbannelse släppa. När Wilja blir frisk så blir jag dålig, när jag blir frisk så blir linus dålig. Stackarn! Feberfrossa och är varm som ett element, men som skakar tänder. Feber må vara de värsta som finns!!