Ella:
Hej!
Bra svarat och jag förstår hur du tänker! Jag håller med att man inte behöver sätta på sina barn pippi-tröjor bara för att de är barn.
Jag har själv inga barn, men jag inser att det inte kan vara så lätt att inte påverka sitt barn och föra över sin stil/smak på sina barn. Det är ju inte heller, såklart, bara klädstil som barnen får med sig, även ens tankar, ideér, lätt åsikter och moral-tänk! Det handlar ju mer om uppfostran än smak ioförsig.
Sen kom jag på en till fundering! Jag undrar hur du tycker att du uppfostrar din dotter på? Anser du dig själv vara sträng eller inte alls? Har du tänkt något på hur du ska uppfostra henne, om du känner att du vill göra något annorlunda från din egna barndom eller likadant?
Ojsan, nu blev det lite mycket frågor kanske, och du behöver inte svara om du inte känner för det!
Ha det bra!

Svar:
Självklart är det inte enkelt, oavsett om man vill eller inte så tar barnen självklart efter sina föräldrar.
Jag har inte tagit med nått i min egna uppfostran gällande Wilja, utan jag har vänt på allting och ger henne därför allt som jag själv alltid saknade.

Därför så tror jag att jag är en såkallad ’hönsmamma’ jag vill hennes bästa i alla lägen. Och ibland kan det vara till en nackdel, då jag är med FÖR mycket. Känner ett sån starkt behov att alltid se till att hon känner att hon är det viktigaste i mitt liv. Det är hon också! Men jag tror även jag är rätt hård, eller det är jag. Men på ett sätt som jag tror är nyttigt för henne. Ett nej är ett nej, och då får hon skrika tills hon är blå! Men samtidigt aldrig visa mig förbannad, utan få henne att förstå. Att förklara saker och ting för henne redan från att hon är liten till varför jag gör som jag gör. Och förklarar varför det är fel! Hon ska sova när hon ska, inget snack. Självklart under helger eller andra tillställningar är de en annan sak, men på vardagarna så är det bara så.
Linus har en stor del i allt som har med Wiljas uppfostran att göra, han har fått mig att bli starkare, jag klarar av att höra henne gråta nu, vilket jag tyckte va hemskt innan. Bara jag förklarar varför! Har blivit mer konsekvent som mamma sen Linus kom in i bilden, och vi har verkligen byggt upp rutiner för Wilja som får vår vardag och henne att fungera. Äta på samma tidpunkter, sova, ja du förstår. Men som sagt, hade nog aldrig blivit så bra utan hans del i det hela.

Jag vill att hon ska känna trygghet, för mig är de det allra viktigaste! Hemmet är hennes oas, där hon alltid ska kännas sig trygg. Har personer kring mig som jag vet hon är trygg med, sen jag fick barn har min vänskapskrets gått från hundra till kanske 3, har verkligen sorterat för hennes skull. Och man själv växer ifrån och mognar som människa! Och de jag umgicks med för några år sedan, är fortfarande barn i mina ögon.

I mina ögon så tror jag, eller jag vet. Att jag är den bästa Mamman för just Wilja.
Och jag tror att jag gör rätt, annars skulle jag aldrig få så mycket beröm för hur hon är, hur hon uppför sig.
Kram!