Ett par tomma meningar!
Ofta så sitter jag här vid min nattligarutin när mina hjärtan har somnat och knappar på tagenterna.. Ofta kommer tankar upp om varför jag egentligen bloggar. Många gånger så förstår jag inte varför jag sitter här och delar med mig så mycket av mitt liv! Vem vill egentligen sitta och läsa någon annans liv genom en skärm? ibland förstår jag inte meningen. Nu på sista tiden har många kommit fram till mig på stan, och dom KÄNNER mig verkligen! men jag har inte en aning om vilka fantastiska människor dom faktiskt är! Känns som apan känner alla, men ingen känner apan. Ni förstår vad jag menar! Fick en kommentar om: Såg dig i hökarängen när ja åkte förbi med bilen! Vilken känsla det är egentligen, men vad skrämmande på samma gång? :)
Det är en mäktig känsla, men samtidigt en känsla där jag inte har någon kontroll.
Jag går in här på bloggen varje dag, skriver några meningslösa meningar! (egentligen) och folk bara ÄLSKAR eller hatar min blogg många gånger. Men jag förstår inte VARFÖR!
Varje dag går jag in här, och ibland är det tusen kommentarer, och ibland är det ingen. Då kommer den där känslan upp: De där MÅSTET! Jag måste skriva bra för att dom inte ska tycka jag är tråkig. Jag måste skriva nått spännande så dom inte slutar. De är väl de som är farligt när man börjar blogga, och när man plötsligt får många läsare att behöva underhålla?
Men på sista tiden så bryr jag mig inte om det.
Jag skriver mest för mig själv! Och för att JAG är en sån person som inte kan hålla saker och ting inom mig, jag skulle spricka. Att skriva av mig är MITT sett att bearbeta alla mina goda och dåliga stunder i livet!
Att jag bloggar och är ärlig med mina tankar och mina åsikter, de är nått jag aldrig kommer att sluta med sålänge jag faktiskt orkar och vill blogga.
Jag kommer ihåg den där känslan när man bara SÖKTE mer personer som ville läsa bloggen, när man va helt krossad när statistiken sjönk! nu är den som en berg och dalbana, på riktigt.
Tror att den har blivit så, för mitt liv är som på ett moln just nu. Det händer inget dåligt, och de tycker inte ni är roligt att läsa! ;) ni vill ha sorgsna och bittra inlägg, och de är de rätt dåligt med nuförtiden..
Att läsa hur glad man är varje dag, är inte roligt i längden. Men nu är de så att så läget är! och jag själv, är förbannat lycklig över att ha en stadig punkt i livet, där jag trivs! så förbannat.
Jag älskar er!