Jag vill börja med att säga! - Det är min blogg, då betyder det att jag skriver vad jag vill utan att hänga ut någon. Jag väljer att skriva, eftersom det verkar ha kommit ut en helt knasig info! Och därför vill jag skriva, för ni ska få två uppfattningar om det hela, och inte enbart en.
När en familjemedlem till de skriver till mig - Jag får skriva vad fan jag vill, och vi är en low-life familj! Så är det nått som inte stämmer, och DÄR kom det första felet.

Tänker inte hänga ut namn, eller tala om vem det handlar om. För det vet ni själva och tillhörande familjer.
Det börjar med att man i två månader får frågan om att ta en lägenhet, och kommentarer som: allt hänger på dig! Där börjar det hela - Hur kan det vara upp till mig att de är mitt ansvar att den personen har nånstans att ta vägen med familj? Men under hela tiden så har jag övervägt och tänkt! har tyckt detta varit skitjobbigt då jag älskar alla dessa inblandade oerhört mkt och har velat hjälpa! Men jag själv har inte velat göra mig av med något om jag själv inte har en trygghet! Det säger sig själv - jag har barn. Det är min och Wiljas fasta punkt!

När det började närma sig utflytt för dess skul så fick jag panik! Blev orolig och rädd eftersom att under tre månader hade de fortfarande inte hittat nått. Och jag bad då min Mamma att flytta för att dessa va i större behov, bara de kändes väl sådär. Men jag är en vän, och jag vill mina vänner väl!

Jag frågade om mina större möbler kunde stå kvar i lägenheten fram till den 1:a Augusti då jag har plats att ställa dom någon annanstans. Och det var helt okej! jag åkte och tömde allt som jag bara kunde, saker, gardiner så det mestdels enbart kunde stå större möbler kvar i lägenheten.

-Sen kom det första som gjorde mig lite ledsen.
Jag hade inte putsat listerna eller tvättat fönstrena tillräckligt! och att de va skitigt.
Ändå gick jag för hand och torkade golvet, och de visste att de inte fanns en dammsugare. Så jag gjorde allt som jag kunde för det skulle vara fint!

Min EGNA tanke är att: Hade jag stått på gatan med familj, hade jag kunnat bott i SOPPOR i två veckors tid enbart för att få tak över huvudet. Och lite damm på lister hade jag inte brytt mig om alls! Men det har jag bett om ursäkt för och försökt att förklara mig.


Sen fick jag inte med mig alla alla småsaker ur lägenheten, proppade Wiljas spjälsäng med svarta sopsäckar med kläder som ska flyttas den 1:a lämnade kvar två ikea-kassar med Wiljas minikläder högst upp i skåpen! Fick inte med mig en stor canvastavla och foton i en liten låda i tv-bänken. Sen va de några glas, en wokpanna som jag ställde högst upp i hörnet i köket!

Sen är det så att min Mamma ville då självklart ha betalt för de 21 dagar av månaden dom skulle bo där, jag ber inte ens om en Deposition som alla gör! - helst tre för att då vara på sin säkra sida.
JAG har aldrig bett om en krona, men det JAG får höra är att JAG är en low-life familj som säljer mina kläder för 40 kr på bloggen för att få pengar? :S

Sen så gick de med på att betala halva samma dag, och resterande halva på Torsdagen, igår.
Men mamma fick inga pengar, och klart hon blir arg. Det hade jag också blivit! Så mamma sa en del saker som JAG inte står för, men JAG har aldrig yttrat de orden, och jag är förbannad på henne över det. Men där ser man bristningsgränsen från person till person!

Jag undrar bara hur någon annan hade tagit de här, jag kände att jag fått en stövel i röven!

Den här PENGAHÄRVAN rör inte mig, jag har inte bett om en KRONA! men jag förstår inte hur man inte kan tycka att det är okej att inte betala för sig.

Då kom de andra som gjorde mig ledsen. Att jag ska betala en del av deras hyra, för att ha mina saker där. Dealen från BÖRJAN var att jag fick ha dom där eftersom jag inte ville flytta dom! men dom fick lägenheten så som den va iallafall.

DÄR känner jag mig som vän en helt idiot...
Här har jag försökt att ordna för allas bästa, men ändå vill dom ha pengar för mig för jag ordnat tak över huvud åt dom. Då brast det för mig! Och jag tyckte de va snålt, och de sa dom till mig. Jag hade aldrig över min döda kropp bett om det, de handlar inte om att de är mycket pengar! Jag struntar i det. Men det är SÄTTET jag inte gillar, och de gjorde ont! För jag känner att jag har gjort mer än tillräckligt, och de känns då som de inte uppskattas....

Jag vet inte, är det jag som överreagerar eller är jag bara en idiot som tänker som jag gör?
Detta är löst nu till en viss del, men jag mår fortfarande inte bra över det! Och speciellt inte när dess familj lägger sig i, och det sista jag vill är att komma i OTAL då det verkar som dom har fått en helt annan uppfattning om hur det faktiskt ligger till.

Jag älskar dess in till döden! Men jag tycker vänner ger och tar, och inget annat.