Hur kan nått så lätt plötsligt bli så svårt?
Jag har inre demoner! ena dagen så vill ja nått, andra dagen nått annat. Jag gnäller & jag blir knäpp på att bo i denna lilla håla. Jag trivs, men jag trivs verkligen inte ändå! Jag flyttade härifrån för en anledning, och den anledningen finns kvar. Jag är livrädd att fastna här! Känns tragiskt... Samma klasskompisar, träffar aldrig nya människor, hänger på samma ställen dag in och ut, och noll möjligheter. Vill ge Wilja mer än så!

Senaste dagarna har det hänt nått med mig.
Jag har börjat se klart!
Jag har blivit glad.
Jag har blivit sur och ledsen.
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för nått. Hur kan de va så svårt fast jag vet att de är rätt?
Gad dämit! skjut mig.

Jag har fått peptalk... och jag har fått höra för och nackdelar, men inget kan rubba mig. Jag vet! Vet som vad ska göras, och vad som måste göras. Men varför GÖR ja inte de bara då?
Jag kommer aldrig kunna släppa och glömma, och inte bara blunda heller för allt.
Jag funkar inte så!
En gång trampad, alltid trampad.