För dig ska jag....

Sitter här hemma med Wilja och myser! Och jag känner mig så lättad, som att en sten från bröstet bara har släppt. Och även om de är tungt, tro inget annat! tro inte att jag är känslokall. Så känns det som de rätta för oss alla just nu. Jag känner att jag inte kan ge allt som jag skulle önska! De kanske ändras, kanske inte. Men för att rädda de, så blir de bäst såhär. Vill inte må dåligt, vill inte att saker o ting ska gå ut över Wilja.
Jag har försökt - men det funkade inte just nu! Kanske sen, men inte nu.
Jag är glad för att jag gjorde det! samtidigt som det gör mig ledsen.

Ligger här nu och snosar på Wilja!
Hon har inte släppt mitt finger idag kan jag lova. Hon har varit ett riktigt litet månster!
Stackars liten. Vill bara ta de onda ifrån henne! dumma dumma tänder. Hoppas dom ploppar ut snart! hon är inte sig själv, vart tog mitt självständiga och glada barn vägen? inte van o höra henne gråta om dagarna! Så ja är helt slut i skallen.

Vill säga tack för många anledningar!