Min stora hemlighet.
Vet att jag kommer få höra så mycket skit för det här, men vet ni? om ni är mina vänner så vet ni att jag menar allvar. Och ni kommer då även stötta mig i vårat beslut!

Jag tar det från början för att lätta på alla känslor.. Jag och Simon har haft det jobbigt, från början till slut. Vi har haft fina dagar tillsammans, men de va som alla sa: Det här kommer inte att fungera! Han gav mig Wilja, det va vårat beslut! om det är rätt såhär i efterhand är en annan sak, men jag kommer aldrig önska att få de ogjort! för jag har fått en perfekt och glad liten dotter.

Våran kärlek till varandra slöts samman för att vi skulle bli föräldrar! vi väntade på henne, men mellan oss två som personer? så tror jag att det aldrig varit något på riktigt. Inte för honom, och inte för mig! Jag har känt att anledningen vi varit tillsammans för är för Wiljas skull! Och vem vill ha det så? Jag önskade att ja kände mer för honom, att han va mitt liv. Jag älskar Simon som person! Men kärleken till honom försvann för väldigt längesen..

Ni vet att jag har varit sådär löjligt glad så länge?
Jag vill inte gå in på när vi fick upp ögonen för varandra! Men det va som att ha hittat hem, första gången jag såg honom. Det hela börjades i Juni sommaren 2010. På Gnestadagen!

Han visste att jag va upptagen, men han släppte mig inte ur tankarna! För ett tag sen så fick jag för mig att faktiskt skriva: Hej! och sedan dess o flera veckor frammåt satt vi o prata minst 4 timmar om dagen, om allt och ingenting! När jag såg honom för första gången i Bålsta med Madde... Så dog jag! kroppen skakade, händerna darrade och jag blev helt stum! Jag har aldrig då menar jag aldrig känt en liknande känsla, inte någonsin!
Jag rodnade i flera dagar i rad! Och de slutade aldrig.. Såfort han kollade på mig, så visste jag att de va kärlek vid första ögonkastet! Jag är helt.... helt utan ord!

Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna såhär snabbt för någon, och inte så mycket! Vart ska de då leda till? Han är så fin på alla sätt och vis! att han är så förstående... han bryr sig om Wilja! <3
Och de har alltid varit a och o för mig, den som inte accepterar henne accepterar inte mig!

Jag vet att det har gått Jävligt snabbt!
Men har man hittat hem så vet man att man har gjort det!
Om jag har trott att jag har varit kär tidigare i mitt liv, så har jag haft så så så fel.. Den här känslan går inte ens att jämföras!

Linus Carlsson, tack för att du är du! <3