Jag sprider jäkligt negativa och positiva inlägg efter varann! Beslutsångestpatricia.nu! Varför ska det vara så svårt när de känns så rätt i hjärtat? En sak jag inte klarar av, de är att såra någon! Vill inte se en människa ledsen, oavsett vem! Och inte ens om den människan i sig förtjänar det! Jag vill inte vara lika hemsk tillbaka. Samtidigt känner jag att ja inte kan leva ett liv som någon annan vill att jag ska leva! Jag vill inte om tio år känna: Varför och varför gjorde jag inte detta tidigare för? Eller varför chansade jag inte? - för att jag är rädd för vad folk ska tycka om mig? Jag lever MITT liv och vill inte rätta mig för vad normen anser sig vara rätt. Livet är för kort för att bara kasta bort för att vara snäll! Hur kan man vara så GLAD men samtidigt så ledsen på samma gång! Bara en person som vet hur jag känner, och som vet allt! Och de är jag så himla glad över <3 Och jag kan inte prata om de här, och de är också jävligt jobbigt! Så ta mig med en nypa salt just nu! Jag har krig med mig själv kan man säga.