På fullaste allvar, vad skulle jag göra utan er? Bli inte ledsna om jag inte kan svara på era kommentarer just nu! Har inte haft tid att sitta vid någon dator, om ens möjlighet. Är hemma hos storesyster nu och passar på medans Wilja har somnat. Jag sitter här helt stum och bara gapar! vilka fantastiska människor jag har som går in här och verkligen skriver så fina ord från hjärtat, och rätt in i mitt. Blir så förbannat ledsen över att jag inte känner er! Att ni vet så mycket om mig, men jag har inte en susning om vilka ni är. Dom flesta! Och att ni verkligen skriver och stöttar ger mig så mycket glädje och framförallt ork till att fortsätta kämpa för allting som händer kring oss. Jag behöver nog inte förklara hur mycket era ord betyder, jag tror ni själva förstår! 
Jag säger det igen, ni är det bästa stödet jag kan önska. 
Att jag inte är den enda som känner såhär, eller tycker på de viset jag gör.

Idag åkte jag hem till min syster mitt ute på landet för att bara vara. Njuta, och koppla av.

Är så skönt att komma hit ibland, dålig teckning på mobilen.. ja ni vet, inga måsten! bara andas. Dock har min telefon terrat mig idag! :) Imorgon så kommer Papi och hämtar oss vid 11, sen åker jag hem till Linus i Bålsta som de ser ut nu. Planerna kan ändras! men jag vill verkligen, bara få vara med dom som betyder mest för mig just nu. 

Wilja går runt nu hela tiden, oavbrutet! innan har hon varit feg och satt sig ner och krypt till mig istället, men nu går hon som hon inte har gjort något annat! från en dag till en annan så har min bebis blivit ett barn! 
De är nått med ettårsgränsen, hon är en stor och redig flicka! <3 lika stark och tålig som sin Mamma!