Tiden med våran lilla tjej räcker inte till får jag känsla av.. Allt går såfort? När jag kollar ner på henne i vagnen eller när hon ligger ner.. Så är hon inte min lilla bebis längre? för varje dag som går så utvecklas denna lilla flicka så otroligt mycket! Hon är en egen person, vilket gör mig helt chockad! vart har den där bebistiden försvunnit?

Å andra sidan så blir det bara roligare och roligare med henne, man kan skratta med henne, hon är verkligen så speciell och underbar våran lilla Wilja. Och nu förstår man inte hur man kunde tycka de va 'roligt' när hon va mini och bara låg och sov och bajsade? men alla steg i hennes uppväxt är helt magiska!

Och som alla vet så vill vi så gärna ha ett syskon åt Wilja! Vad tycker ni är en lämplig ålderskillnad? För jag vill att Wilja ska få ha sin Mamma och Pappa för sig själv sålänge hon bara kan. Och samtidigt så vill man inte att det ska dröja flera år till nästa barn, vill att dom ska ha nytta för varandra på det sättet.

Och som vi har sagt, de är ju inte försent för varken mig eller Simon att få barn om 15 år igen! Men vi vill ha ett syskon. Ska man köra detta 'race' när man ändå är inne i det? Vi har iallafall sagt de, att vi inte kommer att försöka förens nästa höst! Då är hon kring 2½ när den nästa bebisen skulle komma, OM det blir någon satt säga! För jag vill ju jobba innan också.

Nä nog med detta! Ikväll blir det grillning med Madde & Mange, SOM vi har saknat er. Så ska in i duschen nu, sen iväg och handla lite grillmat.