Ja, jag känner att min blogg har blivit lidande, riktigt lidande den senaste veckan. Eller hela helgen också för den delen, men jag känner att jag inte kan skriva ut allt jag vill här. Just nu vill jag bara sätta mig ner och skrika nånstans, högt också.
Virrvarr i huvudet på mig, och hur man än gör, hur mkt man än försöker så drar nått tillbaka mig såfort det börjar ljusna.

Men som sagt, rider vi ur denna storm så kommer man komma ut alldeles skinande på andra sidan!
Och gud vet vad, vad hade jag gjort utan liten och mitt hjärta att tänka på? ni är mitt allt! det som får mig att orka.

Och vill att du ska veta hur stark jag tycker du är, och hur mycket jag vet att du kämpar för oss alla, att vi ska må bra och vara lyckliga. Jag beundrar dig! älskling, du är min idol. Bara så du vet! <3, hand i hand så klarar vi oss. MEN... kan säga att det är som ett helvetes jäkla gap på vägen! ;) Men jaja! nångång så, NÅNGÅNG kanske nått går vägen för oss.

Som jag sa, bloggen blir helt liiidande. Går inge bra å skriva när man bara är ett neggo! i varje inlägg så kommer det fram om hur jobbigt allt jag tycker det är, hur kul är de att läsa om lixom? nä! skrivstopp för min del.