Så här kommer den första bebisbilden!<3 och många mer kommer det bli framöver.

Så hur mår jag? Helt underbart! brösten ömmar inte, ja mår absolut inte illa, om de inte vore för att magen e svullen så hade ja knappt trott om någon talade om för mig att jag vore gravid.
Samtidigt är det mycket som händer känner jag, psykiskt! man kan inte riktigt sätta band på känslorna, man vet inte riktigt anledningen till varför man ibland känner sig ledsen, superlycklig, eller varför man fått ångest! det är lite obehagligt, att inte ha den sortens kontroll över sig som man är van vid! och jag är som en känslosam berg&dalbana just nu. Och hoppas att det verkligen kommer att lugna ner sig! hur ska min älskade S orka med mig? omöjligt!

Och sen så ställs det många frågor, miljoner! men har köpt en bok som heter : Mamma praktika, grav vecka för vecka. En bok som innehåller allt mer eller mindre! alla frågor du vill ställa, de finns svar på mer eller mindre allt. Införskaffa den på Åhléns, helt klart prisvärd! :D

En fråga till er som kanske läser detta, och varit i samma sits som jag? Jag pratade med min barnmorska i Tisdags, bokade möte, ska på inskrivning den 14:e EXAKT två månader efter jag fick mitt posetiva svar! Hur kommer det sig att det redan börjar synas på min mage att de kanske är nått där inne? för i dem flesta fall så får man ju ingen mage förns ca i v 16, eller de e då den syns ordentligt? är det nått ja behöver oroa mig över? Fråga henna och hon frågade mig om jag va kort? Och ja de är jag! Men kan de verkligen ha nått med de att göra? tacksam för svar!

Jag är så rädd att gå ut med dessa nyheter än sålänge, det är mina allra närmsta vänner, mamma och pappa, syskonen, sen är det inga mer. Tänk om det händer nått? vill inte måla upp mig en bild, och sen ramlar den bara ihop. Va gör jag då? jag älskar verkligen h*n som växer inom mig, de är en del av mig och Simon!
Och som sagt, 30 % får missfall under de första 12 veckorna.
Så det är bara att hoppas, klappa på magen och be för gudarna att h*n vill stanna hos oss! <3